Sida 18
lämnades i utbyte för obetalda räntor, beräknade till 8 ä io procent. Redan 1629 - Lillie var då 26 år gammal hadc han fått Gustaf II Adolfs löfte om några kronohemman i Östergötland, hvilket bekräftades af förmyndareregeringen; och 1637 uppträdde han som kronans långifvare mot pant af kronohemman. Af de kongl. bref, som finnas bland Lillies papper, röra åtskilliga hans lån till kronan och därför erhållna pantegods eller andra rättigheter att uppbära kronans medel, såsom »accistullen» i Östergötland, »fodringshvetet» i samma provins o. s. v. På detta sätt blef Axel Lillie en af Sveriges rikaste och mest besuttna män. Han nämndes, utom grefve till Lillienborg och friherre till Kydes samt herre till Löfstad, äfven herre till Sjöstorp och Räfsjö i Östergötland, till Stora Hinsekind i Småland, Ottersberg i Bremen, Loitz i Pommern och Mehlsack i Ermeland.
Liksom så många andra från trettioåriga kriget hemvända svenska krigare byggde Lillie på sitt fädernegods ett ståtligt slott. I Dahlbergs Suecia-verk ses den ansenliga byggnaden på herresätet Löfstad i Östergötland, sådan den uppfördes af Lillie. Samtidigt byggdes på andra sidan sjön Roxen slottet Stjernorp af fältmarskalken Robert Douglas; och sägnen berättar, huru de åldrande krigarna från de båda slottens öfversta våningar plägade hälsa hvarandra:
>Än de kunde växla hälsning, en och hvar uti sin sal, liksom förr, då hjälp och frälsning låg uti en snabb signal.
Källa: Project Runeberg ·