Sida 250
som i synnerhet väckte hans förvåning var, att det var ett par kvinnor, mor och dotter, som förde hans båt till Stockholm. Han ger dem det vitsord, att de skötte sig såsom »bravi marinaji», duktiga sjömän, vid handterandet af segel, roder och åror; men han har också antecknat såsom ett allmänt intryck från Sverige, att »ingen plats på jorden finnes, där kvinnorna lefva i så stor träldom och i ett så mödosamt lif. Utom till vanliga kvinnosysslor användas de till allehanda göromål, såsom att tröska, ro, bära tunga bördor och biträda såsom handtlangare vid byggnader.» -— Man igenkänner italienarens fruktan för ansträngande kroppsarbete och åsikten om det förnedrande däri.
Från färden genom skärgården finnes för öfrigt antecknadt följande reseminne. Omkring halfannan mil från Stockholm lade båten i land vid ett värdshus. Värden skyndade ut med högsta ifver, hälsade främlingen med handslag, och när denne med tecken låtit förstå, att han var hungrig, framtogos det svenska kökets håfvor. På trätallrikar serverades då »salt sill» (arenghi) och »sedan ett slags små kakor af hvetebröd, färgade med saffran, af samma storlek som de ’tobelle’, som brukas af nunnorna i Siena. Sedan bars fram torkad fisk, af samma form som våra ’cefali’ *. Då jag lät förstå, att jag önskade bröd, svarades att man ej hade annat än de nämnda kakorna, men att den torkade fisken användes såsom bröd. På grund af bristen på säd i dessa nordliga trakter brukas nämligen såsom ersättning för bröd fisk, som torkas i februari månad. För att visa artighet mot främlingar
!!: Mugil cephalus, Lin.
Källa: Project Runeberg ·