Sida 254
skingrade, och af den gamla prakten bevarades tillräckliga spillror för att väcka den resande främlingens förvåning. > De äro utstyrda», säger vår antecknare om ett par af dessa slott i hufvudstadens närhet, i italiensk smak, med vackra rum, prydda med taflor och marmorstatyer, hitförda från Italien och Tyskland, med möbler i siden och sammet samt med förgyllningar i taken.»
Ordning och skick rådde under Karl XI:s stränga regemente i Sveriges hufvudstad — stundom med en inskränkning i den personliga friheten, som ej kunde vara behaglig för främlingen. Särskildt omnämner Bichi med förvåning och missnöje den stränga uppsikten öfver kyrkobesöken. Att polispatruller på söndagarna under gudstjänsttimmarna utsändes för att kontrollera kyrkogången och arrestera eller bötfälla dem, som uraktlåtit denna skyldighet, samt att anteckning fördes öfver bänkägarnas i kyrkorna frånvaro från gudstjänsten — frånvaron medförde böter * -— allt sådant föreföll med skäl äfven den ortodoxe Malteser-riddaren hårdt och orimligt.
Den ständiga tillsynen öfver eldfara genom torn-
* Den då gällande lagstiftningen i ämnet innehålles i Kongl. Maj:ts förnyade stadga om eder och sabbatsbrott, d. 17 okt. 1687. Där föreskrifves, att den som försummade gudstjänsten skulle tre gånger varnas, och om därmed intet uträttades, ställas för världslig rätt och »plikta lika med den, som i kyrkan förtörnade Gud och förargade sin nästa med eder och banskap». Hvad Bichi här anför synes dock snarare häntyda på det genom ofvannämnda stadga upphäfda plakatet af d. 2 okt. 1665, enligt hvilket pastor i hvar församling skulle anteckna sådana personer, som underläte att bevista gudstjänsten, varna dem och, om det icke hjälpte, draga dem för världslig rätt, som ägde att straffa den tredskande med »hugg, hälctelse, böter och tjänsts förlust».
Källa: Project Runeberg ·