Sida 255
väktarna, klockringningen vid eldsvådor och konungens personliga närvaro till häst vid släckningsarbetet om allt detta finnes en utförlig beskrifning, som dock för svenska läsare, hvil ka sett dessa förhållanden fort-bestå ända in i vårt århundrade, icke innebär något nytt. — Tryggheten på Stockholms gator var fullständig, säger reseskildraren, tack vare polisen. Dess uniform beskrifves: den var grå med blå uppslag; på hatten buro de ett utmärkelsetecken och ett blått band. Deras högkvarter låg framför »il palazzo della giustizia» (dåvarande rådstugan vid Stortorget, där nu börsen är belägen). — Post gick från Stockholm söder ut två gånger i veckan, onsdagar och lördagar. Ett bref till Siena eller Rom kostade öfver V2 florin.
Under en af sina måltider på Cuppers spiskvarter förnyade Bichi en gammal bekantskap från den tid, då han med ett af Malteserordens fartyg kryssade i grekiska arkipelagen. Det var grefve Axel Lewenhaupt, nu schoutbynacht i svensk tjänst *, som några år förut på ett krigsfartyg utanför Korint hos skeppschefen, markis Spinola, sammanträffat med Bichi. Denne slöt sig nu nära till Lewenhaupt, hvilken också visade honom mycken gästfrihet och, enligt svensk, ännu ej bortglömd sed, lät sig angeläget vara att
* Död 1717 som vice amiral och assessor i amiralitetskol-legium. — Afven en annan svensk, som Bichi sett under olika förhållanden, träffade han längre fram i Stockholm. Det var den äfven-tyrlige friherre Karl Horn (af Marienborg), som på 1690-talet var anställd i påfven Innocentius XII:s hof och i Rom uppträdde som en ifrig konvertit. Nu var han åter lutheran och kammarherre hos Karl XI samt syntes såsom uppvaktande i dennes strängt protestantiska hof. (Se Bildt, S. Birgittas hospital, i Hist. Tidskr.
1895.)
Källa: Project Runeberg ·