Sida 260
och på mångahanda sätt, så att man måste vara på sin vakt.» Ett sätt att få anledning att begära drickspenningar af resande, hvilket sedermera synes hafva råkat i glömska, har förf. antecknat från sin vistelse i Stockholm. Det var att hänga guirlander af gröna blad utanför den resandes bostad samt att uppvakta honom med musik.
Landets odling och välstånd väckte på sina ställen Bichis öfverraskning: ej blott från det bördiga Östergötland, utan äfven från Dalarne medförde han ett intryck af folkets välmåga, som man knappast skulle hafva väntat och näppeligen alltid erfar i våra dagar. Bichi fann dalallmogens bostäder snygga och folket väl klädt, männen med långa skägg och »breda kragar, fästade vid skjortan». Kött af utmärkt beskaffenhet och fisk fanns det öfverallt hos allmogen, säger han, likaså var det godt om ost och smör. Hvad som däremot fattades var bröd: det måste till Dalarne hämtas från Stockholm. I stället för bröd åts torkad »stoccofisc», hvilken förtärdes med smör och som, fastän den smakade som »legno stopposo» (murket trä), äfven åts af personer, som ej tillhörde allmogeklassen. Dock förekommo äfven i Dalarne kakor af hårdt bröd, uppträdda på stänger i taket. »Af denna läckerhet brytas bitar och bjudas främlingen», säger vår resande; »men man kan icke äta mycket däraf, då det är så hårdt, att man först måste blöta det i vatten.»
Osttillverkningen stod vid denna tid högt i Sverige, säger Bichi, och man eftergjorde parmesan-ost på ett så förvillande sätt, att han sade sig ej hafva kunnat skilja den svenska tillverkningen från den italienska.
Källa: Project Runeberg ·