Sida 264
försvarsverk, indelningsverkets genomförande, Karlskronas grundläggning o. s. v., och skildras det intresse, konungen visade för de minsta hithörande detaljer; för arméns och flottans tillstånd redogöres. »Oaktadt man lefde i fredstid, gjorde landet, säger antecknaren, intryck af att vara rustadt till krig. Konungens lif-garde, 2,000 man starkt och ständigt under vapen, berömmes såsom synnerligen vackert; äfven änkedrottningen hade sitt särskilda garde af 150 man, väpnade med hillebarder.»
»Den så hänsynslöst behandlade adeln är, säger Bichi, ganska stolt. Den mottager inga vare sig kyrkliga eller vetenskapliga ämbeten, ej heller ägnar den sig åt t. ex. läkareyrket, utan vill endast innehafva sådana tjänster, som tillhöra rikets styrelse eller krigar-ståndet, hvilket sistnämnda passar dem bättre än politiken.»
Rörande de andra samhällsklasserna säges det, att »köpmansståndet icke utmärker sig synnerligt genom idoghet i handel och köpmanskap.» Prästerna äro »föga kunniga och hafva ingen åsikt i de teologiska tvistefrågorna, enär ingen tvistar med dem. Det hör till sällsyntheterna att träffa någon, som kan tala latin; och detta kommer sig däraf, säger den rätttrogne katoliken, att alla läsa bibeln på sitt eget språk.» Med afseende på prästerskapet anmärkes vidare såsom en egendomlighet, att de deltaga i umgängeslifvet, samt att särskildt denna samhällsklass visar gästfrihet mot resande och främlingar. Prästerskapet bär långt skägg; för att skilja sig från de andra bära biskoparna hattar, öfverklädda med taft.
Källa: Project Runeberg ·