Sida 270
envälde hade medfört genomgripande omhvälfningar äfven i enskilda förhållanden. Ingen af den svenska högadelns släkter hade gått fri från reduktionens hem-sökelser. Denna i alla cpskilda och offentliga förhållanden ingripande hvälfning gör sig bemärkt framför allt annat i det svenska samhällslifvet på 1680- och 1690-talen.
De gamla adliga släkternas enskilda papper, ej mindre än offentliga handlingar, visa huru långt dessa omstörtningar sträckte sig; framför allt visa de förstnämnda hvilka tunga bekymmer, som följde hvälfningen i spåren. På samma gång ådagalägga tidens förtroliga, sparsamt bevarade meddelanden skaplynnet hos den tidens svenskar. Äfven under storhetstidens nedergång finner man några af storhetens drag bevarade; de utpräglade personligheterna, kraften, ihärdigheten, förmågan af umbäranden, de yttre formernas allvar, vördnaden för religion och konungamakt. Men dessa enskilda källor till tidens historia kunna äfven visa, att den föregående eröfringstiden ej tjänat att utbilda rättsbegreppen i fråga om mitt och ditt: de stora krigen hade, om ej i teori så dock i praxis, befästat tron på den starkares rätt. Oegennyttan och kärleken till nästan synas hafva blifvit sällsynta dygder, äfven hos personer, som tillhörde samhällets högsta klasser. Förvånande är hos många af dem bristen på solidaritets-känsla under olyckans tid. I ändlösa tvister mötas syskon och nära anförvanter; bärare af Sveriges stora historiska namn smäda och förfölja hvarandra. I det allmänna skeppsbrottet synes endast en tanke hafva besjälat alla: rädde hvar och en åt sig själf så mycket
Källa: Project Runeberg ·