Sida 271
Som möjligt! — Själfva statsmakten gaf ju egennyttans föredöme.
Äfven i fråga om den bildningsnivå, som tillhörde den tidens svenska högadel, blottar studiet af dylika enskilda meddelanden storhetstidens brister. Det allmänna kulturinflytande, som Sverige mottog under sitt uppträdande på Europas stora skådeplats, var utan tvifvel af högsta betydelse; men det dröjde länge, innan dess frukter mera allmänt började visa sig. I det enskilda lifvet och dess former visade man sig i allmänhet tämligen främmande för den sedernas förfining, som i de gamla kulturländerna tillhörde Ludvig XIV:s tidehvarf; man hade stannat långt efter de anspråk, som syntes böra vara hemmastadda i de stolta slotten, och som röjdes i det myndiga yttre uppträdandet. I all synnerhet gällde detta aristokratiens damer, hvilka styrde för hus och hem, medan männen voro i falt eller frånvarande i offentliga värf. Deras litterära och sociala bildning torde i allmänhet hafva varit ytterst ringa.
Men kraftiga, energiska personligheter möta äfven bland damerna, om det ock var mera styrkan än behagen, som utmärkte dessa 1600-talets kvinnor. Hjärtnupna voro de icke, och de skrädde ej ord hvarken till sina män eller till sina underhafvande. Sin bibel kände de, fastän deras bokliga bildning i öfrigt var ringa; och då de med ovana händer togo till pennan, älskade de att med bibliska talesätt pryda sin framställning, så föga högstämd denna eljest var, och ehuru den stundom äfven — späckades med kraftiga eder.
Från en brefväxling, som en af dessa kvinnor, tillhörande Sveriges högadel, under bekymmer-
Källa: Project Runeberg ·