Sida 72
de män och kvinnor, som erhållit penninggåfvor, möter man i utgiftsförteckningen icke få af Sveriges kända namn. Å den unge kronprinsens vägnar men från drottningens kassa, fingo Magnus Stenbock och Arvid Horn understöd till sina utländska resor; äfvenså »konterfejaren» David Kraft. Men i brokig blandning uppräknas andra understödstagare, onämnda eller utan kända namn: fattiga hustrur, »förlamade» krigsmän, »reducerade» drabanter och officerare, »Mutter Catrine, för fattiga hustrur, som hon betjänt i barnsnöd». Utländingar fingo penningar till hemresa; till kristendomen omvända judinnor och turkinnor och »en fattig baron från Regensburg», som blifvit omvänd från katolicismen, fingo penninggåfvor; äfvenså »lilla morian-skan på barnhuset» penningar — till ett snörlif. När man bläddrar bland mängden af de böneskrifter, som äro bilagda räkenskaperna såsom verifikationer, får man det intryck, att drottningens välvilja varit obegränsad, men äfven att den ej sällan torde hafva missbrukats.
Grefvinnan Lillie var den vänliga hand, genom hvilken många af dessa allmosor räcktes. Äfven hennes minne var äradt af de fattiga, som vid den goda drottning Ulrikas bortgång välsignade dennas namn. Till historien om den vänskap, som förenade drottningen och öfverhofmästarinnan under gemensamt arbete för lindrandet af nöd och sorg, knyter sig en bekant sägen, som kunde hafva sin plats bland »syner och röster ur det fördolda».
Det var på sommaren 1693. Den fromma drottningen hade slutat sina dagar på Karlbergs slott, och
Källa: Project Runeberg ·