Sida 73
hennes lik stod ännu kvar där. Såsom vederborde, hölls vakt vid slottet, och en kapten vid gardet, vid namn Stormcrantz, fick en natt af manskapet rapport, att en hofvagn med facklor, förspänd med tre par hästar, körde upp och höll framför stora trappan. Kaptenen skyndade ned, för att emottaga den ankommande. Han igenkände genast öfverhofmästarinnan, som hade sin lilla hund Camillo på armen, ledsagade henne uppför trappan och visade henne in i den sal, där drottningens kvarlefvor hvilade. Grefvinnan dröjde länge därinne; och kaptenen, som stod utanför, kunde icke styra sin nyfikenhet öfver hennes förehafvande, utan tittade genom nyckelhålet. Han fick då till sin häpnad se den döda drottningen och hennes öfver-hofmästarinna stå i samspråk vid ett fönster. Omedelbart vid denna anblick fick han ett anfall af blod-spottning och dog tre dagar därefter. Ingen såg grefvinnan Lillie komma tillbaka; hästar och vagn, hvars .ankomst hela vakten sett, försvunno plötsligt ur deras åsyn. Den underbara tilldragelsen anmäldes för den sörjande konungen, och han gaf befallning, att ingen skulle understå sig att därom tala eller utsprida berättelsen.
Men sex veckor därefter, den 9 sept. 1693, afled grefvinnan Lillie. Vid den tid, då hennes nattliga besök med »den lilla hunden Camillo» gjordes hos hennes bortgångna kungliga väninna, låg hon redan sjuk till döden i Stockholm och visste intet om den förskräckelse, denna andesyn framkallat.
* *
*
Källa: Project Runeberg ·