Svenska bilder från sextonhundratalet. Anteckningar ur gamla papper

sålunda värdig ättens och den gamle fältmarskalkens lysande dagar. Hedvig Lillies gifte med grefve Magnus Julius De la Gardie satte äfven honom i stånd att uppehålla sin släkts traditioner i fråga om besittningar och ägodelar. Reduktionen hade, såsom bekant, drabbat De la Gardierna hårdare än andra. Hedvig Lillies make slu.tade sin bana 1741 såsom riksråd och öfverstemarskalk. Efter hans död lämnade hon fäderneslandet, bosatte sig i Paris och dog där femtioårig, 1745-

Men Hedvig Lillie, grefvinna De la Gardie, den sista, som födts att bära det namn, som hennes far-farsfar gjort frejdadt, dog icke i den protestantiska tro, för hvilken Gustaf Lillie fallit vid Kirkholm och för hvilken Axel Lillie d. ä. stridt under Gustaf Adolfs fanor. Hon slutade sin bana såsom katolik. Den rikedom, hon medfört åt sin make, delades sedan på många händer och smälte hastigt bort. Hennes äldsta dot-.ter, som äfven omfattat katolicismen och efter moderns död stannade kvar i Frankrike, drog sig tillbaka till ett kloster och fick upplefva franska revolutionens fasor, innan hon afled 1797.

Tiderna hade växlat, och individernas öden hade afspeglat historiens omskiftelser. Huset Lillie hade icke varit säkrare timradt med det byggnadsmaterial, som lämnats af segerbytet från trettioåriga kriget, än att det remnade — till och med förrän det stora århundradet slutat. Hvarför? Var det ingen välsignelse med den rikedom, som tagits med svärd? Skulle de efterkommande straffas för hvad som i fejdernas tid