Sida 76
7r,
blifvit brutet, och fick detta ej anses försonadt genom tapperheten, fosterlandskärleken och det blod, som ärliga svenska män gjutit på slagfälten?
Förhöll det sig till äfventyrs på samma sätt ej blott med enskildas storhet, utan med Sveriges storhetstid öfver hufvud?
Nej. Hvad som, utom krigets byte, vunnits i Gustaf II Adolfs tid och under hans valspråk »cum Deo et victricibus armis», har åt hans fosterland burit skatter, som varat genom tiderna, medan enskilda släkten gått under, medan stormaktstiden aflösts af politisk vanmakt, medan ljusare tider grytt, — skatter, som skola bevaras åt släkten, som komma.
Källa: Project Runeberg ·