Sida 11
Från Seinens stränder, der Najader tömma De fulla urnor ibland dalar ut.
Och Pohlen skulle med en Kungakrona, Uppå sin ' hjessas ljusa sommardag,
Sig så med ödets bistra makt försona:
Och Pohlens första hjelte vore jag.
O, djerfva tanke! genom mig du strömmar; Liksom en fjellflod mäktigt stärk och fri: Du för framåt som svanor mina drömmar. O djerfve tanke! jag din slaf vill bli.
Dock, arma önskan! — jag har inga vingar, Jag är så vinglös såsom kärrets al;
Jag är en klocka, vidt och bredt jag klingar, Men hänger dock alltjemt i samma dal.
Nu vill jag mig dock fort till strids begifva, Och om jag kunde, Gud! med dig mitt svärd, En dödssång djerft på Rysslands panna skrifva; Jag ville dö — jag vore döden värd. —
FH
(Han kastar sig på sin häst och försvinner).
Källa: Internet Archive ·