Vetenskapliga tidsfördrif

och att bröderna Montgolfier kommo att tänka på luftballongen, då de sågo molnen höja sig i luften.

Idéen till Camera obscura (mörka kammaren) hade på ett liknande sätt kunnat utveckla sig hos en iakttagare, som sittande i skuggan af ett träd med uppmärksamhet betraktat de runda solbilder, hvilka afteckna sig på marken genom bladens mellanrum.

Det är visserligen sannt, att icke alla kunna göra dylika upptäckter, men vi kunna alla söka kunskaper och njuta det behag, som en förståndig iakttagelse af naturen erbjuder.

Man må icke föreställa sig, att det är alldeles nödvändigt att hafva laboratorier eller fysikaliska kabinett för att idka vetenskapliga studier; den bok, hvarom Palissy talar, finnes alltid till hands, dess blad ligga alltid uppslagna vid hvarje steg vi taga och öfverallt, hvarthän vi kasta våra blickar.

För några år sedan befann jag mig i Normandie icke långt från staden C. och njöt, under den hjertligaste gästvänlighet, det lugn, hvarpå landtlifvet bjuder. Den familj, hos hvilken jag gästade, fann, liksom jag, stort nöje i att studera, hvad vi kallade, vetenskapen i fria luften.

Jag räknar minnena från denna tid bland de angenämaste i mitt lif, emedan alla våra lediga stunder upptogos af förädlande och undervisande förströelser. Hvar och en af oss sökte anskaffa föremål för intressanta iakttagelser eller lärorika experiment; den ene samlade insekter, den andre blommor. Om dagen såg man oss med förstoringsglaset i hand betrakta huru myrorna på grenen af en rosenbuske mjölkade sina bladlöss (fig. 1.). Om aftonen betraktade vi genom en astronomisk tub med beundran månens vulkaner eller för tillfället synliga planeter. Om himlen var mulen, stodo vi med ögat vid mikroskopets okular och betraktade under stark förstoring blommornas frömjölskorn eller infusorierna i en droppe stillastående vatten.