Vetenskapliga tidsfördrif

behöfver endast fylla den med ett rent och klart vatten och tillsluta den med en kork. En ståltråd viras omkring glaskulans hals och vrides något uppåt, så att dess ena ändpunkt kommer att befinna sig i kulans brännpunkt och tjena till fäste för det föremål, som man vill betrakta under några gångers förstoring. Om en fluga t. ex. är fästad vid ändan af denna ståltråd, ser man henne genom glaskulan under ganska stark förstoring (sid. 68). Medelst detta lätt åstadkomna förstoringsglas kan man utan svårighet granska insektens olika organer. Den lilla apparaten kan äfven begagnas för att öka styrkan hos en svag ljuskälla, t. ex. ett talgljus, och häraf ser man ofta handtverkare betjena sig.

Om man ställer en vattenfyld karaif i solen och lägger en tändsticka i den mest belysta delen af den genom solstrålarnes brytning bildade brännlinien, så dröjer det icke länge, förrän tändstickan antändes. Då detta försök lyckats mig i Oktober, bör det gå så mycket lättare under den varmare årstiden.

Jag besökte samlingarne i konservatoriet för konster och handtverk i Paris en dag, då det hölls öppet för allmänheten. Mängden af åskådare, som samlat sig i optiska salen framför dess konvexa och konkava speglar, i hvilka de speglade föremålen erhålla ett förvridet och högst egendomligt utseende, var så stor, att vaktmästarne måste låta de nyfikna turvis inträda i salen. Man hörde otaliga glädjerop och skratt från barnen, då de skådade sina anleten, förlängda i den ena spegeln eller afplattade i den andra. Här tänkte jag, har man ganska enkla optiska iakttagelser, som göra mycken lycka; det är få personer, som tänka på att utföra dem, ehuru enhvar har tillfälle dertill. Man behöfver endast spegla sig i en blank matsked eller ännu bättre i en kaffekanna af silfver. Den utbugtiga delen bildar en utmärkt konvex spegel och allt eftersom man för handen närmare och närmare, ser man dess bild förstoras och vanskapas på samma sätt, som i de vackra apparaterna i konservatoriet för konster och handtverk (fig. 69.)