Vetenskapliga tidsfördrif

VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

för alltid intresse. De sinnrikt inrättade instrument, som redan länge satt oss i stånd att frambringa sådana synvillor, som här ofvan omtalats, stämma alla öfverens i det afseendet, att de äro försedda med smala öppningar, genom hvilka åskådaren ser. Dessa små öppningar förminska betydligt ljusstyrkan, och i följd deraf förlora teckningarne i tydlighet och renhet, och det är äfven nödvändigt att åt instrumentet gifva en stor hastighet vid kringgåendet, hvarigenom hastigheten i de framstälda rörelserna utomordentligt ökas. Denna stora hastighet är dock nödvändig, ty utan den samma skulle icke de efter hvarandra mottagna synintrycken kunna sammanflyta och gifva upphof till ett enda.

Vi skola nu beskrifva en apparat, som är grundad på en helt olika optisk anordning.

I Praxinoskopet (så kalladt af dess uppfinnare Reynaud) sker bytet af bilderna utan något afbrott i seendet eller i bilderna^ följd efter hvarandra, och sålunda också utan någon märkbar minskning af ljusstyrkan; med ett ord: ögat ser oafbrutet en bild, som likväl oupphörligt vexlar.

Vi skola se, huruledes man lyckats åstadkomma detta. Efter att förgäfves hafva gjort flera försök att med mekaniska medel få den ena bilden att följa den andra utan något afbrott i uppfattandet af dem, kom uppfinnaren på den tanken att verkställa detta ombyte af bilderna icke medelst sjelfva teckningarne utan medelst deras virtuella spegelbilder. Han vidtog då en anordning, hvars teori vi här skola i korthet angifva. Låt AB vara en plan spegel (fig. 96), som befinner sig på något afstånd från teckningen DC, så skall man se den virtuella bilden af teckningen i G1 D1. Vi låta nu både speglen och teckningen göra en lika stor vändning omkring punkten O, som ligger midt emellan C]Dl! Låt BE och DF vara deras nya ställning; bilden skall då befinna sig i C'' D", och dess axel O har icke förändrat plats. Nu sätta vi i ställningen AB och CD, som till en början intogs af spe-