Vetenskapliga tidsfördrif

VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

taflor med dekorationer såsom på en lillepytt-teater, på hvars scen den rörliga bilden synes tydligen fristående (fig. 100).

För att kunna åstadkomma detta börjar Reynaud med att taga skuggbilder helt och hållet i svart af hvar och en af de ställningar, som tillsammans genom praxinoskopets kringgående rörelse skola åstadkomma intrycket af en lefvande bild.

För att derefter få dekorationen låter han på den sålunda framstälda, mörka grunden falla en bild af en för ändamålet passande teckning, hvilket sker med tillhjelp af ett spegelglas utan folium. Det är allmänt bekant, att en klar glasskifva genom reflex återger bilderna af föremål, som befinna sig framför densamma, på samma gång som man kan se de föremål som befinna sig bakom glasskifvan. Vi erinra om den användning, som denna optiska företeelse vunnit på teatrarne och på de fysikaliska föreläsningarne under namn af »andesyner», hvarom vi framdeles komma att tala.

Det är också genom reflexen från ett tunnt spegelglas utan folium, som Reynaud frambringar dekorationsbilderna i praxinoskopteatern.

Dekorationsmålningen sitter i locket, hvilket, fasthållet i lodrät ställning medelst en krok, utgör apparatens främre vägg (fig. 100). I denna vägg finnes en rektangulär öppning, hvarigenom åskådaren ser (med båda ögonen) på samma gång praxinoskopets rörliga och dekorationens orörliga bild återspeglas från det ofolierade glaset, hvars lutning och afstånd från dekoratioen äro så afpassade, att bilden af denna faller bakom den rörliga bilden, som sålunda framträder såsom en verklig, från dekorationen fristående bild. Att man med båda ögonen betraktar bilden, bidrager i hög grad till att denna synes fristående.

Begripligt är, att man för att förändra dekorationen endast behöfver efter hvarandra anbringa de färglagda bilderna af landskap, monumenter, det inre af en circus o. s. v. på en brädlapp i en kuliss. Det är då lätt att välja sådana, som äro