Vetenskapliga tidsfördrif

176 VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

Det framstälda fallet befinnes alltså ombildadt till ett system af 7 ringar, lagda på rnmmen 14, 22, 9, 17, 18, 26 och 20, hvilka på figuren äro betecknade med ett vertikalt streck och som alla ligga på de tre horisontalraderna n:o 3, 4 och 5. Med dessa tre horisontalrader förfar jag nu på samma sätt, som jag nyss gjort med de 8 vertikalraderna, i det jag betraktar ringarne såsom kulor.

8:dje horisontalraden. Jag finner och qvarlemnar en ring på 9.

4:de horisontalraden. De två korresponderande ringarne 17-20 upphäfva hvarandra; jag tager bort dem, flyttar ringen 14 till 17, tager 17 med 18, hvilken kommer till 16, och lägger en ring på 16.

5:te horisontalraden. Jag flyttar ringen 26 till 23, tager 23 med 22, som kommer till 24, och lägger en ring på 24.

(Det är väl att märka, att de omflyttningar med ringarne, jag nyss beskrifvit, verkligen böra utföras, hvilket äfven är möjligt, utan att en enda kula rubbas.)

Det framstälda fallet är alltså ombildadt till ett system af de tre ringarne 9, 16 och 24, alla tre belägna inom midt-fyrkanten och på olika horisontalrader. De äro på figuren betecknade med horisontela streck.

Man ser nu lätt, att ringen 9 efter hand slår ringarne 16 och 24 samt kommer till 25. Jag har alltså blott qvar en enda ring på 25, betecknad med en cirkel, och detta bildar slutlösningen med en enda Mia.

Ni kan utföra spelet med användande af eqvivalenternas regel och Ni skall nödvändigt komma till en enda kula på 25.

Ni ser Er nu, om jag med detta exempel varit tillräckligt tydlig, i stånd att icke blott bringa ett fall hvilket som helst till den slutliga lösningen genom tillämpandet af eqvivalenternas regel utan äfven att på förhand förutsäga denna slutlösning med tillhjelp af ringarnes regel och utan att rubba en enda kula. Med en smula öfning skall Ni till och med kunna undvara ringarne.