Vetenskapliga tidsfördrif

320 VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

ven en brunn, hvars tåg drages medelst gnidningen af en loppas ben, och man ser ett spann som lyftes upp under blockskifvan, hvaröfver tåget löper liksom vid brunnar på landet. Vidare finnes der en loppa med en sadel på ryggen och der ofvanpå kan man medelst en lup urskilja en liten docka, gjord af något passande ämne, och som sitter till häst liksom en ryttare. Ändtligen slutar förevisningen med ett kanonskott, som affyras af en loppa. Fig. 204 visar, på hvilket sinnrikt sätt detta försiggår. En loppa är förspänd den ena ändan af en liten stång, som vrider sig omkring på en axel, när loppan går. Vid den andra ändan hänger en fin platinatråd, som nedtill bär en liten droppe svafvelsyra. När denna kommer öfver fänghålet, berör den fängkrutet, som består af kolsyradt kali och pulveriseradt socker, hvilken blandning, såsom man vet, ögonblickligen antänder vid beröring med svafvelsyra. Skottet brinner af, och man hör en rätt ordentlig knall.

Man ser alltså, att loppförevisarens utställning förtjenar att omnämnas såsom exempel på ovanlig uppfinningsförmåga och ett högst egendomligt sätt att använda loppor, hvilka för öfrigt just icke kunna göra anspråk på några sympatier. Af föregående beskrifning kan man förstå, att de omtalade lopporna ingalunda, såsom den uppfinningsrike förevisaren försäkrar, äro inlärda till sina konster eller förståndiga; ty saken är enligt vår uppfattning helt enkelt den, att de utföra sina konststycken under bemödandet att befria sig ur fångenskapen.