Vetenskapliga tidsfördrif

fäster vid dess öfre och fria ända en lack-kula och vid kulan en rund papperslapp af en ärtas storlek. Om man nu håller väl fast i korken med ena handen och med den andra sätter nålen i stark svängning antingen genom att bringa henne ur sitt jemnvigtsläge och derefter lössläppa henne eller genom att gifva henne ett lätt slag med en trälineal, så ser man den lilla lackkulan jemte papperslappen beskrifva en mer eller mindre aflång ellips eller omkrets, beroende på svängningarnes hastighet eller antal. Man kan mycket tydligt iakttaga denna företeelse, om man låter strumpstickan svänga under en starkt lysande lampa; dervid utöfvas en sådan inverkan på ögats näthinna, att hon bibehåller intrycken, och man ser samtidigt den svängande nålen hel och hållen i dess olika ställningar. Man skulle kunna tro sig skåda den flygtiga bilden af ett aflångt koniskt kärl, liknande ett champagneglas (fig. 55).

Man kan lätt visa, att ljudet behöfver en viss tid för att flytta sig från ett ställe till ett annat. Då man på afstånd betraktar en timmerman, som nedslår en påle, så märker man, att ljudet af klubbans slag mot trädet framkommer till örat först några sekunder efter det vi iakttagit, att de begge föremålen berört hvarandra. Man ser elden, som alstras genom krutets förbränning i en bössa, innan man hör den af skottet frambragta knallen, såvida man nemligen befinner sig på tillräckligt stort afstånd.

Man kan visa tonskalans uppkomst genom att tillskära små träbitar af olika storlek och kasta dem den ene efter den andre på ett bord; de dervid alstrade tonerna äro olika allt efter träbitarnes storlek. Samma resultat erhålles bättre med tillhjelp af mer och mindre vattenfylda glas med fot. Då man slår på ett sådant med en liten staf, frambringas ett ljud, som man reglerar genom att öka eller minska vattenmängden i glaset. Är man begåfvad med musikaliskt öra, kan man småningom åstadkomma en tonskala medelst sju glas, af hvilka hvart och ett frambringar sin ton (fig. 56). Genom denna