Sida viii
rande. Naturligtvis tillkommer det därvid den analyserande att noga bestämma äfven det sätt, hvarpå momenterna förekomma i det hela.
Men nu tillkommer här något, som komplicerar förhållandet och som kan föranleda till den meningen, att efterföljande undersökning icke har empirisk karaktär i angifven mening. Antag, att man skulle taga för sig att analysera vårt medvetande om ett kausalt förhållande, sålunda nödvändigt sammanhang i skeendet. Naturligtvis skulle därvid föremålet, som undersöktes, vara något till den sinliga verkligheten hörande. Medvetandet, som undersöktes, skulle vara ett led i den tidliga verkligheten. Men om det nu gäller att särskilja det hvarom man däri är medveten, så händer det, att man måste taga i betraktande ett medvetenhetsiwne-håll, som alls icke har sinlig betydelse, så att det kunde betraktas som uttaget ur det sinligt gifna. Så blir nu också här landet. Den nödvändighet i skeendet, hvarom man härvid är medveten, kan omöjligt vara härledbar ur det sinligt gifna själft. Där finner man, såsom ofta är påpekadt, endast post, aldrig propter. Äfven fallens upprepning skänker endast ett post, såvida man icke redan, sålunda oberoende af det gifna själft, har antagit förhanden-varon af ett nödvändigt sammanhang i förloppet öfverlmfvud. Sålunda äger idéen om nödvändighet i skeendet på intet sätt sin betydelse genom det sinligt gifna själft. Vi kunna då i denna
negativa mening tala om det föreliggande medvetenhetsinnehållet
såsom osinligt och säga, att i det faktiska tidliga medvetandet om kausalitet förekommer ett innehållsmoment af osinlig natur. Därmed är nu på intet sätt sagdt, att medvetandet ifråga skulle stå i förbindelse med en särskild osinlig värld eller nå?ot dvlikt. Endast
att något osinligt förekommer som innehåll i det tidliga medve-
tandet, är därmed påstådt. Och den som förnekar detta han förnekar ej därmed en osinlig värld. Ulan han förnekar ett empiriskt faktum. Det är då tydligt, att om man beskylles för att gå
»ins Blaue hinein», därför att man påpekar tillvaron af ett sådant medvetande, så beror detta på en begreppsförvirring. Riktigare är då att säga, att det medvetande, som är föremål för under- • sökning, själft går i det blå, om nu öfverlmfvud det osinliga är
det blå. Säkert är, att den som förnekar, alt här ett osinligt
medvetenlietsinnehåll i angifven bemärkelse föreligger, han går icke i något »hinein» utan stannar vid ytan.
Men nu kan det på liknande sätt hända, att till det empiriska själ fined vetandet hör ett innehåll, som omöjligt kan ha betydelse
Källa: Project Runeberg ·