Sida 4
Det är ett svårförklarligt drag i den menskliga civilisationens historia, att det allvarliga studiet af naturen, dess föremål, företeelser och lagar, tillhör en så jämförelsevis sen tid. Men det är å andra sidan ock ett utmärkande drag för våra dagars lif, att nu, sedan tanken slutligen blifvit riktad åt detta håll, sedan banan genom en Newton, en Linné blifvit bruten, metoden gifven och målet utpekadt, nu går denna forskning med en ifver, som ej vet af gränser eller hinder, icke hejdas af försakelser eller lidanden, oafvändt framåt. Det gifves knapt något så svårtillgängligt fält inom naturens vidsträckta rike, ingen vrå så undangömd, att ej menniskoanden försökt att framtränga dit. Med teleskopet följer han rymdens ofantliga verldar på deras vandring genom etern, med mikroskopet söker han studera de lefvande organismerna i deras finaste detaljer. Till aflägsna länder gå kostbara expeditioner för att samla växter och djur, för att undersöka jordskorpans lager eller sammansättningen af hafvens botten och det lif, som rör sig på de största djupen, hvilka ända till vår tid varit oåtkomliga för forskningen. Menniskan har ändtligen på fullt allvar velat lära känna den verld, hvari hon lefver, den omgifvande naturen.
