Sida 99
99
till fabriker och på exporterade varor gingo till ofantliga summor. Snart hade ock rentorna i banken blifvit nedsatta. Alla dessa lån utgåfvos i sedlar. Sedlarne, då de ej kunde infrias, sjönko under sitt namnvärde, så att mellan dem och kopparplåtarne beräknades ett agio, fastän i lag belagdt med böter. Det klingande myntet fördes följaktligen ur landet, trots de hårdaste straffbestämmelser för både egarne och skepparne. År 1745, då banken måste upphöra att in-vexla sina sedlar, förlorade dessa en fjerdedel af sitt namnvärde mot det klingande myntet och följaktligen äfven i kurs till utlandet. Emedan banken, sedan den ej längre infriade sina sedlar, utan svårighet kunde utgifva huru många som heldst, utsträcktes lånen ytterligare såväl till enskilda för att understödja industrien och exporthandeln som till staten för att sätta den i stånd att gifva premier, öka löner och slutligen äfven föra krig. Med det gångbara myntets fall fordrades äfven allt större summor deraf för att tillfredsställa alla dessa behof. De dyraste försök att, såsom det hette, styra kursen uträttade på längden intet. Mot slutet af hattarnes välde gick bankosedeln i allmänhet ined halfva värdets förlust ä). Med lånen skulle ej länge kunna fortfaras — och äfven om ett annat understöd måste industrien förr eller sednare gä miste.
De premier, med hvilka staten uppmuntrade fabrikerna, förtjena att serskild! nämnas; de uttrycka tydligast systemets hufvudtankc att belöna ett arbete desto högre, ju mindre det lönar sig sjelft. Antingen voro tillverkningsprenii-erna en ren gåfva af det skattdragande folket till fabrikanten eller förbrukaren eller ock var den del af det på produkten nedlagda arbetet, som ej annorlunda än med premium kunde ersättas, alldeles bortkastad. Af exportpremierna blef
5) Modée; II. 1225, 1480 ff.; 111. 1749, 1871, 2002. 2148. 2175, 2231,2233; VI. 3983. På plåtars utförsel, som 1743 förbjöds, hade dock förut varit satt ett premium. II. 1479. C. I). Skogman, Anteckningar om Rikets Ständers Bank. Sthlm 1845. I. 34 - 49, 55. Enligt Tessin och Tessiniana (sid. 409) skall kursen (al pari 36 mark) verkligen (sannolikt 1762, såsom Skogman uppgifver) hafva sprungit upp till i08, fast han i tidningarne utsattes till 92 à 93 mark.'
Källa: Project Runeberg ·