Sida 117
117
skulle hans verk hafva blifvit utan varaktighet och allt snart ånyo hafva sönderfallit i partier; med allmogens hjelp — som blott för ett ögonblick tycktes svika — utkämpade han sedermera sin tjuguåriga strid mot de onda magter, hvilka 1772 års revolution icke kunnat tillintetgöra, endast tvinga att strida i skymningen och med lömska vapen. Det aristokratiska krigsbefäl, som vid Anjala sammansvurit sig och underhandlat med Sveriges dödsfiende, såg snart konungen segrande i spetsen for jublande trupper och fri-corpser af samma allmoge, som fordom följt den konungske Stenbocks kallelse, och — då lönnmördarekulan kommit konungens fosterländska hjerta att stanna, röjde allmogen i Sveriges hela vidsträckta land håg att tåga till Stockholm såsom Gustaf III:s hämnare, ifall partierna vågat begagna hans död för att återtaga magten.
Under detta tidehvarf, som så oförtjent bär frihetens namn, var det ytan af samhället som grumlats, medan floden på djupet gick frisk och klar.
Källa: Project Runeberg ·