Sida 123
n
(Skand. Handl. XXXVII. 419 f. Modée; 1. c. II. 925.) Några få år derefter fastställdes en ny mansdrägt (Modée; II. 1242.) och påbudet derom inskärptes 1746, emedan man på mångahanda sätt afvikit från den antagna modellen, och på samma gång förbjödos alla stoppningar. Den år 1732 fastställda fruntimmersdrägten bestod af manteau och sac. Den förra var ännu 1746 i bruk, men den sednare hade trots förordningen fått vika för robën. Denna blef nu jemte manteauen lagligen erkänd under förevändning, att till densamma ej behöfdes kjortel af samma slag, ifall ej dertill vore råd. Ny modellklädning förfärdigades. De enligt olagligt mode sydda kläderna finge emellertid utslitas. (Modée; 1. c. III. 2275). Tjugu år derefter hade fruntimmerna börjat begagna släp; dessa blefvo då förbjudna, (liksom garneringar af annat tyg än klädningen vid 100 D:irs böter och förlust af rättigheten att begagna siden) om man ock så till vida gick modets fordringar till mötes att roben tilläts vara } aln längre bak än fram. (Modée; VIII. 7144, 7594).
Serskildt gjorde styfkjortlarne bekymmer. Deras vidd finge enl. 1731 års öfverflödsförordning ej öfverstiga 44 aln och modell förfärdigades att i Commercecoll. förvaras (Modée; 1. c. II. 925). Deras begagnande belades följande år med skatt och förbjöds uttryckligen vid vatten och bröd straff för ryt-tare-, soldat- och båtsmans-hustrur samt tjenstepigor. De, som ville begagna styfkjortlar, skulle anmäla sin önskan — åtminstone i Sthlm för vissa i detta ändamål kringsända bud (Modée; 1. c. II. 968). 1746 måste ytterligare föreskrifter ställas om viddens inskränkning till 44 aln, hvilken vida öfver-skridits (Modée; 1. c. III. 2277). Enligt 1766 års öfverflödsförordning skulle styfkjortlar blott få begagnas vid hofvet (Modée; 1. c. VIII. 7144).
Förbudet — redan af 1720 — att bära arbetadt guld och silfver i spetsar, galoner m. ni. hade damerna börjat kringgå genom att bära det i mössor, kragar, ja! i strumpor, skor, tofflor. Detta förbjöds 1746. (Modée; I. c. III. 2280). Dock skrifver Tessin ännu är 1762: "En nyhet jag finner i staden är, iitt våra fruntimmer vid minsta krämpa blifva hemma och ligga på deras paradsängar med guld- och silfverstickade brämade deshabillés". (Tessin och Tessiniana, 326).
Af de påbudna moderna hade allmogen från början varit oberoende genom sin rätt att begagna sina nationaldrägter. (Modée; 1. c. II. 1183). Ryttare-, dragon- soldat- och båtsmanshustrur samt tjenstepigor var det vid vatten och bröd förbjudet att bära andra än sådana ull- och regarnströjor, som
Källa: Project Runeberg ·