Sida 129
XI
förordningen af år 1731 tillåtit. 1738 beslöto ständerna, att vid en viss tid all införsel af utländskt siden, kläde in. fl. tyger skulle upphöra. Den 18 April 1742 bestämdes till denna termin och — genom en publication i Februari — förklarade konungen sig viss om alla undersåtars medverkan att uppnå det mål, som snart sades vara vunnet, "att svenske redelige innebyggare måge endast kläda sig med svenska nyttiga tillverkningar, hvarmedelst Sveriges egne barn blifva sysselsatte och födde vid tillarbetningen deraf, penningarne bibehållas och göras rörliga i landet samt omsider Riket,, vinna en i detta fall länge åstundad förmån och styrka". — Ännu fyra år sednare uttrycker Kongl. Maj:t sin önskan, att fruntimren på gala dagar visade sig i svenskt svart siden, och tillkännagaf, att, så snart sådant fabricerades i tillräcklig myckenhet dertill, skulle hofdrägten för besparings skull blifva af svart siden. — 1751 publicerade konungen ånyo en önskan, att vid kröningen "Svenske män voro klädde uti svenska inom riket tillverkade kläder utan all tillsats af utländskt prål och grannlåt". Aret derpå heter det uttryckligen i en förordning, der man berömmer sig af, att de på fabrikerna nedlagde kostnaderna lönat sig: "den förmån är nu ändteligen ovunnen, att Svensker man blifver klädd uti svensk drägt". Ar 1756 förklarar till och med Hand. och Manuf. Deputationen, "att svenska kläden i synnerhet de finare blifvit långt begärligare än de utländska, hvilkas olofliga inpractisering dock" (märkvärdigt nog!) "icke kunnat fullkomligen förekommas" och fordrar ökade bevillningar till Manufacturfonden, på det att väg må banas "till verkställighet af Riksens Ständers förklarade egen åstundan, att Svensker man må nu och framdeles i evärdeliga tider kläda sig i Svensker drägt, att alla till både den allmänna och en-skildta hushållningen tjenande bohags- och verktyg varda af svenska händer förfärdigade, att landets egna produkter upparbetas och nyttige göras, hvarigenom förekommes den undervigt i handel, som oss i anseende till vissa nationer och persedlar häftar" o. s. v. Målet vanns aldrig, huru ständerna än i riksdagsbeslutet 1762 berömde sig att hafva bragt det så vida, att icke blott nog svenskt kläde och siden förfärdigades i landet, utan att det förra till och med utfördes. Modée; II. 1302, 1368; III. 1860, 2278; V. 3086, 3207; VI. 3932, 3947; VII. 5169.
Tengberg, Om Frihetstiden.
9
Källa: Project Runeberg ·