Sida 3
I.
Inledning.
Fornforskningen och Sveriges äldsta bebyggande. Den etnografiska frågan. Nord- och Sydgermaner. Källorna till Sveriges äldsta historia. — Afhandlingens syfte.
De senaste årtiondenas storartade upptäckter på alla områden af fornforskning hafva kastat ett alldeles nytt ljus öfver människoslägtets tidigare öden, och bortom den tid, från hvilken historieskrifvarne förr hade för sed att med några förvirrade sägner börja sina skildringar, har man fått blicken öppnad för stora tidrymder af mänsklig odling och utveckling. För de flesta af jordens kulturfolk, de äldsta så väl som de yngsta, har sålunda deras historias början blifvit liksom kastad årtusenden tillbaka och denna äldre historias gång blifvit klarare bestämd. I denna forskning hafva vårt land och vårt folk ingalunda blifvit lottlösa. Man har funnit, att de första spåren till bosättning och odling hos oss gå ofantligt långt tillbaka i tiden, och det är nu mera ingen förmäten tanke att sätta vår stenålders griftbyggnader såsom samtidiga med de väldiga konungagrafvarne vid Nilen. Dessa stendösar och gånggrifter stå äfven såsom otvetydiga vitnen om en bofast befolkning i Sveriges södra och vestra delar under en tid, som ligger flera årtusenden före vår tideräknings början. Vi kunna också med ganska stor säkerhet följa denna urgamla odlings gradvisa utveckling och hennes jämsides härmed fortgående utbredning öfver allt större rymder af vårt land. Vid tidpunkten för Kristi födelse finna vi sålunda Sverige vara bebodt af en jordbruksidkande befolkning, som åtminstone innehade landet upp
