Typograftidning: 1890

IG

TYPOGRAFTIDNING

*.» N:r 3

an for desso att franska tidigt få sina barn i någon litra, men lmrn det nn går, då barn under 15 ar ej fä hällas längre i arbete än 7 timmar om dagen och yrkesidkaren dessutom är förpliktad att ombesörja de i arbete antagna barnens skolgång, skola vi här nedan siika antyda. Skulle alt gestalta sig i värkligheten såsom lagstiftarene tänkt sig saken, så vore härom intet att orda och allraminst sknlle fattigman knota häröfver, dä ju yrkesidkaren skyldigkänts att dela uppfostringsbördan med honom. Hra vore, om han sa utan vidare atoge sig denna nya förpliktelse. Vi däremot vaga betvifla detta. Ett och annat vak-kert undantag hör ju icke hit. De trakasserier, som yrkesidkaren redan har med anledning af de lösliga lärlingsfBrhållandena, skola nog afhålla honom fran att underkasta sig än vidare förpliktelser, som innästla honom i ytterligare obehagligheter, och detta så mycket mer, som han for sina möjliga uraktlåtenheter hotas med så dryga böter som 700 luark. Under nu gällande bestämningar skall värkligheten helt säkert gestalta sig sålunda, att underhållet och skolgången — hvilken sistnämda för det mesta år undanstökad redan vid 13 och 14 års ålder — ensamt får bekostas af hemmen, därest ej den enskilda välgörenheten kommer emellan, ocli sedan skolgången är utagerad, antager sig yrkesidkaren barnen under det ytterligare vilkor, att de uppnått 15 är. Tiden mellan 13 ocli 15 år, som efter slutad högre folkskolekurs ej vidare behöfver användas för skolgång, skall väl i de flesta fall skolkas bort i vanlig pojklätja. Härtill leder den nya förordningen. Huruvida fordelarna af den nya anordningen skola uppväga påpekade fattigmannen betungande omständigheter, därom äro vi för svaga att orda.

V*

Brefväxling.

I n:o 2 af tidningen Hangö ingår följande svar på vårt öppna bref i n:o 3 af Typograftidning:

Svar till Redaktionen för „Typograftidning".

I ett „ öppet bref" i n:o 3 af Edert ärade blad har Ni uttalat Edert beklagande öfver att det ena veckonumret af tidningen „Hangö" skall utkomma på söndagen. Med anledning häraf bedja vi att få förklara, att. vi ingalunda godtyckligt, valt, söndagen till utgifningsdag. ntau har detta skett i syfte att kunna under vintern redan med söndagens bantåg sprida kring landet färska uppgifter öfver de föregående afton afgående båtarnas laster, passagerare ni.~iu. Såsom arbetet pä tryckeriet nu är anordnadt, har personalen i alla fall hela senare delen af söndagen ledig, hvilket däremot icke skulle kunna vara fallet, ifall bladet ntkomme först pä måndagen.

Högaktningsfullt Redaktionen för „Hangöu.

Svar pà svaret.

Härtill fä vi framhålla att vi icke kunna anse de skäl Ni anför för nödvändigheten af söndagen som utgifningsdag fullgoda. Hvad angår liamutrafiken, så kan man ej förutsätta att den framdeles skall ställa sig så som nu är fallet. Affärer äro alltid affärer och sådana växla efter tid och omständigheter färg och form. Därför kunna ångbåtar i mängd afgå hvilken dag i vek-kan som hälst, beroende på tillgång af frakter. Ni säger att personalen å Edert tryckeri „liar hela senare delen*) af söndagen ledig, hvilket icke skulle vara fallet om bladet utkomme först på måndagen".

Således en half dag ha Edra arbetare söndagsro och denna

halfva dag--— månne kanske den användes till att sofva

bort en trötthet de möjligen äro bekajade med genom nattvak? Förlåt, men af Edert eget uttalande framgår som skulle Ni tycka att denna livilotid är tillräcklig och att Xi ej fäster stort afseende vid arbetarens lif. Vi vilja ej i ord kläda de känslor vi hysa med anledning häraf, vi vilja endast gifva ett vänligt råd: Gif arbetaren tillräcklig huilo- och frist-tid och Hi skall finna att han får alt större arbetsförmåga och lust till arbete.

Hvad beträffar talet om måndagen soln utgifningsdag, så kuiuia vi ej annat än erinra om det Ni nog äfven känner, att

af veckans sju dagar fem ännu finnas utom söndag och måndag, och pä dessa torde nog en tidning som utkommer tvä gånger i veckan ha rum att svänga sig.

Högaktningsfullt redaktionen för Typograftidning.

Hvad en sträjk kostar.

lypografsh-äjken i Kristiania utgör ett lärorikt exempel pil de kostnader en sträjk kan förorsaka arbetarne. Vi skola nu efter „Typograiiske Meddelelsor" anföra några siffror, som värkligen tala ett ganska tydligt sprilk.

Redan i midten af oktober 1888 började typograferna i åtskilliga norska städer afsätta en del af sina inkomster till den så kallade rarißbnden, som var bestämd att utgöra en underhällskassa, för det fall att sträjk skulle utbryta därigenom, att principalerna vägrade att gå in på den af arbetarne uppsatta tariffen. Denna fond bådo vid sträjkens utbrott den 2 mars förlidet år uppgått till kr. 3,733:nfi; men 'detta belopp räckte icke långt, ty sträjken slukade sammanlagdt kr. 50,190:oß i direkta utlägg från typogra föreningens sida. Häraf fick man något öfver hälften (kr. 27,118:50) från utlandet, nnder det att det öfriga åstadkoms genom att tömma åtskilliga sparkassor äfvensom genom direkta bidrag från de typografer, som vid sträjkens början arbetade eller längre fram erhöllo arbete hos sådana principaler, som icke funno sin räkning vid att göra gemensam sak med de öfriga principalerna. De sparkasseme-del, som åtgingo, utgjordes först och främst af 4,438 kr. af föreningens allmänna kassa, vidare ur centralföreriingens särskilda kassa 139 kr. samt slutligen åtskilliga bidrag och intägter, uppgående till 1,144 kr. Men härtill kommer dessutom, att de arbetande typografernas aflöning under bela sträiktideu betungades med dvra afgif-ter för hvarje vecka till striijkkassan. Från den 4 mars till den 12 oktober skattade arbetande typografer i Kristiania 11,178 kr. Från andra orter bidrogs samtidigt och på samma sätt med 2,437 kr.

Ofvanstående belopp — öfver femtio tusen kr. — är icke obetydligt, men det är likväl endast en bråkdel af allt hvad sträjken kostat typograferna. Den största förlusten ledo de tydligen genom den minskning i arbetsförtjänsten, som blef en följd af sträjken. Under de 18 veckor sträjken varade gingo i medeltal 150 à 160 typografer utan arbete. .Beräknar man nu deras antal öfverliufvudtaget till 155 och deras gamla veckoaflöning i genomsnitt till 20 kr. pr man, sä erhåller man summan 55,S00 kr. i förlust genom minskad arbetsförtjänst.

Resultatet af sträjken blir sålunda för de sträjkande en förlust å 106,000 kr. Det bidrag, som erhölls från utlandet, kan icke fråndragas från denna summa, all den stund de uorska typografenia måste antagas hafva förut lämnat motsvarande hjälp till yrkesbröder i utlandet. Härtill kommer ytterligare, att typograferna under sträjktiden måste i hög grad hafva försämrat sin ekonomiska ställning därigenom, att de varit tvungna att förbruka sina enskilda sparpenningar, pantsätta sina egendomspersedlar och göra skulder hos köpmän och handtvärkare, då de naturligtvis icke ha kunnat uppehålla sig med understödet från föreningen. Huru mycket de på detta sätt fått förlora är svårt att beräkna, men med säkerhet kan förlusten uppskattas till 50,000 kr.

Hvad beträffar utgiftsposternas art, äro uppgifterna härom äfvenledes särdeles märkliga. Sålunda upptager posten reseunderstöd" 4,298 kr. Vidare har utgått till telegram 265 kr., till postporto 150 kr., till »ersättning för tidspillan vid utförda arbeten" 250 kr. o. s. v.

Utom de nämda förlusterna hafva de sträjkande redan haft andra olägenheter, såsom att flere af dem icke återfått arbete i Kristiania på grund däraf, att deras platser hunnit blifva upptagna af inflyttade typografer från andra håll, i synnerhet från Danmark. Dessutom har nnder sträjktiden en stor mängd lärlingar tillströmmat, ocli i den mån dessa hinna blifva utlärda, komma de att öka konkurrensen inom yrket. Följden häraf blir naturligtvis den, att typografernas ställning gent emot principalerna hädanefter blir svagare, än den förut varit.

Det förtjänar äfven anmärkas, att medlemsantalet uti typografiska föreningen under det förflutna sträjkåret sjunkit från 334 till 221.

Angående principalernas utgifter och förluster föreligga inga uppgifter; men det. kan beräknas, att de varit ganska betydliga.

„Det gångna året — heter det i „Typografiske Meddelelser" — var i många afseenden märkligt, men tör töreningens medlemmar var »let ett värkligt olycksår. De uppoffringar, som gjordes både af sträjkande och arbetande medlemmar, komma att kännas länge."

Anteckningar. Mars.

15. Typografen J. F. Enliolm, bördig frän Vasa, anträffades som lik i Sundskanalen i Hudiksvall (Sverige). Typograf klubben i sistnämda stad efterlyste honom som försvunnen eu par vek-kar tidigare i „Sv. Typograftidning".

*) Kursiveringen af oss.