Sida 51
N:o 12
TYPOGRAFTIDNING
51
här § 2 till sist. Alla öfriga paragrafer antogs utom § 11. hvari procentberäkningen för ren sitfersatts ansågs för liten. Da nu rill slut § 2 upplästes och man tick kännedom af de pris principalerna föreslagit, bröt stormen lös och arbetsncdläggelse blef allmänna åsikten. Likväl skulle de delegerade ännu en gång sammankalla principalerna för att gifva dem kårens beslut tillkänna och torsöka om möjligt att af dem erhålla bättre vilkor innan man skred till det vttersta. Kåren skulle äter sammanträda kl. »/a i) samma kväll. Den slutliga sammankomsten med principalerna ficks äfven till stånd, men resultatet blef detsamma. Då detta delgafs kåren, beslöts sträjka och antogs detta beslut enhälligt; med undantag af kejs. senatens tryckeris sättare, hvilka hade erhållit tariffen godkänd i dess ursprungliga form ocli Nya Pressens tryckeris sät-tarepersonal som tätt löfte att erhålla det pris som de andra tryckerierna komma att betala.
Vi öfverhoppa alla vidare sammanträden och spatserturer som de sträjkanue gjorde och vilja nu förklara sä godt vi kunna, orsaken till sträjkens upphörande. Den förnämsta orsaken bestod däri, att Hufvudstadsbladets tryckeris principal hemkommit från utlandet och gotikände efter några underhandlingar priset 4ß p. ocli 48 p. Då detta blef den sammankallade kåren uieduelat, följde allmänt jubel och hurrarop för hr niag. R. Frenckell. De delegerade beslöto därpå, att genom en deputation meddela de. öfriga principalerna att mag. Frenckell godkändt ofvannämda pris och tillika fråga dem om de ansågo sig kunna göra detsamma samt att principalerna ocli de delegerade åter samma kväll skulle sammanträda, for att ä hvardera sidan försöka få en försoning till stånd. A detta särdeles allvarsamma sammanträde, där de delegerade icke uppträdde med några bestämda eftergifter, utan endast önskade veta principalernas sista ord i frågan, om de icke kunde tillägga något till det beslut de förut fattat. Af diskussionen framgick ätt de principaler som hade mycket frakturarbete, bestämdt ickt* skulle frångå det förra beslutet. Hvad några öfriga stridiga punkter eller medgifvanden beträffade, skulle do därom enskildt besluta och blefvo de delegerade ombedda att på en stund afträda. Då desamma inkallades, uppläste hr loktor K. Göös följande aktstycke som principalernas oryggliga sista ord: „Utdrag ur protokollet fördt vid möte den 11 December emellan tryckeriprincipalerna i Helsingfors ocli arbetarnes delegation.
Principalerna beslöto enhälligt: 1) att antaga ett beräknings-sätt af 43 penni tör fraktur och 46 penni tör antiqua per HUM) bokstäfver;
2) att underteckna tariffen att gälla från 1 Jannari 1891 tillsvidare med 3 månaders uppsägning:
3) att icke anse sträjken i och för sig föranleda till lorafske-dande af arbetare;
Alt detta gäller endast tor de arbotare som i morgon fredag den 12 December infinna sig i arbetet före kl. 11 f. m. Upptages arbetet icke vid denna tid, äro alla vidare underhandlingar afbrutna och principalerna vidtaga då åtgärder för att få arbetena upptagna på annat sätt".
Muntligen till sades att såvida icke do. sträjkande antogo ofvanstående medgifvanden, massprocesserna skulle börja. De delegerade kunde naturligtvis icke afgifva något bestämdt svar på kamraternas vägnar, mon lofvade, dä de insågo dot fruktlösa i en vidare strid, att göra hvad de förmådde tör art fä en försoning till stånd. Då morgonen därpå de återstående sträjkarne (Hufvudfadsbladets sät-tarepersonal nåde kvällen förut upptagit arbetet i fingo del af ofvanstående skrifvelse m. m., beslöts efter någon diskussion för och mot. omröstning. Denna utföll sålunda att 64 röster utföllo för arbetets återtagande och 35 emot.
Och härmed var denna sträjk slut. Tid och utrymme medger oss icke att i denna nummer närmare granska hvad vi vunnit; mon skola vi i en följande nummer åter komma därtill.
Till red. af Typograftidning.
Några ord om Nya Pressens tryckeris sättare-personals förhållande till sträjken,
•jf-|f an att vilja inblanda oss i den polemik som pågått mellan hr LJ' lektor Göös och Hufvudstadsbladet å ena samt Tidnings- och tryckeriaktiebolaget å andra sidan, tå vi, hvilket säkerligen delas af de fleste bland oss arbetare, framhålla hvad vår åsikt är i denna sak.
Redan då när tariffen utarbetades af komitén, hvilken äfven representerades af tvenne å Nya Pressens tryckeri anstälda sättare, af hvilka den ene, hvars ord haft och ännu har stor vikt inom samma tryckeri, var så godt som beständigt frånvarande vid de möten komitén hade, kundé man antaga att samme representant icke menade något allvarsamt mod bela arbetet. Sedermera då tariffen från ko-miténs sida var färdig, och, som vi då redan insågo att densamma icke skulle antagas at principalerna i den form den var utarbetad om ej sträjk utbröt, anföre ban: ,,vi Komma icke att sträjka". Påförfrågan hvarför de ej komma att deltaga i en sträjk för att ernå ott högre beräkningssätt. svarade samme man: „vi komma nog öfverens med vår faktor utan sträjk". Af ofvanstående kunde antagas som om förhållandet mellan arbetare ocli faktor vore det bästa och att på samma tryckeri arbetsförtjänsten vore så hög att ingen förhöjning af beräkningssättet af arbetarne erfordrades. Mon gå vi förhållandet litet närmare in på lifvet, så ter sig saken belt annorlunda ut och det
till följd af följande omständigheter: att på inget tryckeri här i staden finnes sä många elever som på Nya Pressens; att de äro fördelade på sättarene, at hvilka åtminstone en sättare har tre på sin lott och knappt någon annar» mindre än c»; att på inget annar trvckeri finnes sa miiiiga kvinliga arbetare anstälda, hvilka, vana vid en järnhård disciplin*), naturligtvis säga ja och amen till air hvad faktorn befaller. Då de fleste sättare sålunda ha elev eller elever som arbeta för sig, — hvilket förhållande tor öfrigt icke förekommer härpå något annar tryckeri eller nästan sagt i bela världen — så är det ju ej underligt om de äro nöjda ined sin lott, isynnerhet som dem blef lofvadt samma beräkningssätt som andra tryckerier skulle tvingas till att betala.
Man har förevitat oss att vi varit dumma nog och plockat kastanjerna ur oiden för Nva Presssens tryckeris sättare; men de Hosta bland oss, som närmare reflekterat, på saken, insågo tydligt att. om också do manlige sättarne skulle gjort gemensak med oss, Nya Pressen likväl skulle utkommit oafbrutet, åtminstone morgon-nunimern, till följd af den mängd elever och kvinliga sättare som där finnas, hvilka belt säkert icke vågat deltaga i sträjken.
Därför kan br Finander äfven 'o flen t ligt säga att ban kände sin personal och tillika medvärkn i principalornes tariffs utarbetande i all säkerhot, emedan ban ej behöfde frukta följderna den här gången. Men vi vilja likväl varna honom att ytterligare föröka elevantalet hos sig. emedan då de blifva utlärde äfven de önska erhålla „spånar" och dä kan det lätt hända att arbete ej räcker till ät alla. Satsen: „etter oss syndafloden" duger oj alltid.' det kan bända att hon kommer medan vi lefva. Sträjlcare.
ocoxox----
Öppet bref till „32 svarta gardister".
Denna tidnings ansvarige redaktör hade äran mottaga don 22 December en papyrossask med inneliggande 1 m. 16 p. i 1. 5 och 1U pennis slantar samt följande bref på svenska språket;
„H. H.!
Undertecknade aktieegare i numera upplösta aktiebolag, tör byggandet af ett gemensamt ..extra /int - stenhus, för Helsingfors typografer, bedja tör all Eder omsorg samt omtanke m. m. tör tidsspillan, hälsoskäl ansträngande arbete vid öfversättningen m. m. för oss obekanta skål, hvilka nog, sorgligt att boklaga, ej hatt åsyftande värkan, vilja som en ringa erkänsla, och som ott bevis tör den sympati ni lyckats hos oss vinna, en liten, men af hjärtat menacf skärf. 32 Svarta gardister.
Summa Fmk....... 1: 41.
Åtdragit för stadsbudet — 25.
Summa summarum 1: 16.
Helsingfors, den 22 Dec. 1890."
Att brefvet var skrifvet med klumpig handstil, behöfver knappt nämnas, då man vet att de „32" (?) höra till den nyligen nå „högsta befallning" bildade dödgräfvarekonipaniet, hvilka mycket sällan hålla pennan i hand; emedan de soui gräfva grop åt andra, begagna ett mycket gröfre skatt, än pennskaftet och därtill behöfva bra litet ,.fackkunskap". Likväl borde man tro af yrket att dödgräfvarno äro särdeles ..ångerköpte'' och därför ha vi beslutat att t ils vidare spara dessa at dom skickade 1 m 16 p., så att framdeles då ångern kommer öfver dem någon klubbafton, de sig emellan kunna dela hvad de utlagt. Tillika fä vi meddela att kompanichefens namn är af oss väl bekant, mon vilja likväl lör Typ. föreningens heders skull, icke namngifva honom nu. Det lä vi likväl rillägga: att om oj däll-.kaii. iöre»tiil!-nlngar som kuriit; mon
Källa: Project Runeberg ·