Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 5 (av 7) Det dagliga lifvets kemi

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

På sidan 109 nämns Jakob I

Sida 109

Tobaken och de öfriga narkotiska njutningsmedlen

TOBAKSPIPOR OCH DOSOIt.

109

stoppade med torkad hästgödsel, och frågade gästerna, den ena efter den andra, livad de tyckte om tobaken, som vore en present från visiren af Hamadan och enligt kännares påstående skulle vara den yppersta i verlden. Alla skyndade nu att svara, att ryktet ej sagt för mycket, och en gammal general, hvars omdöme stod i synnerligt högt anseende, utropade: »Vid ditt heliga hufvud, herre, ännu aldrig har jag rökt en tobak af en sådan utsökt blomdoft». Då utbrast sjahen med en fruktansvärd blick på rökarkollegiet: »Förbannad vare en växt, som ej ens mitt rikes store kunna skilja från torkad hästgödsel!» och lät derefter bränna en köpman, som fört tobak till residenset, jemte hela hans lager.

Det torde vara svårt att bland den tidens stater finna någon enda, hvars lagbok från denna tid ej innehåller något förbud mot tobaken. Slutligen blef man dock nog klok att göra som Jakob I och förvandla straffen i penningböter, hvilka sedan småningom förvandlades till verkliga, ofta ganska höga skatter.

I kantonen Bern lade. man till de tio buden ett elfte: »Du skall icke röka»; i Spanien, der man ej tog saken mindre allvarsamt, ville man deremot insätta förbudet mot tobaksrökandet som en underafdelning till ett af de tio buden. Försöket mötte dock alldeles förvånande svårigheter, ty man kunde ej upptäcka det minsta spår till, att Moses haft någon kännedom om tobaksplantan. Efter mycket funderande kom man slutligen på den iden att taga tobakssynden med i det sjette budet. Hvilka närmare synpunkter, som dervid varit de bestämmande, är ej lätt att utgrunda.

Rökare och snusare hånades och gisslades af skriftställarna, och från predikstolen dundrade presterna emot dem. Allt var likväl förgäfves. Erkännas måste dock, att, medan tobaken nu lugnt svänger sin spira som ett oomtvistadt behof, han då framkallade en opposition, en strid, som af de olika, ofta originela redskapen, pipor och dosor, gjorde sig vapen, vid hvilkas bildande satiren var behjelplig. Det finnes hela samlingar af de märkvärdigaste rök- och snusredskap, och ännu ges det samlare, hvilkas vurm är riktad åt detta håll. Ett bland de intressantaste bevisen härpå var väl den bekante österrikiske skalden Castellis dossamling.

Tobakspipor och. dosor. Hvarje folk har, åtminstone så länge det konservativt hänger fast vid sina ärfda former, sin egen pipa, och man kan af smaken och konstfärdigheten i tillverkningen, äfvensom af den yttre formen, sluta till folkets karakter och odlingsgrad.

Hvilken skilnad är det t. ex. ej mellan tsjuktsjerns enkla pipa och perserns yppiga, med guld och ädelstenar rikt belagda huka, eller turkens

Fig. 66. Den persiska hukan.

På sidan nämns Jakob I

Källa: Internet Archive · ·