Sida 12
svagheter — var en äkta kristen, en trons och kärlekens man, en i sann, evangelisk mening »helgad» personlighet.
Men innan jag öfvergår till mitt ämne, må jag först nämna några ord om huru jag kom att göra Rosenii bekantskap.
1. Mitt första möte med Rosenius.
På hösten 1852 hade Valdemar Rudin, då en ung liflig student, börjat hålla andliga föredrag på »Henschens sal» och andra samlingslokaler i Uppsala. Dessa hans föredrag, som den tiden voro varmt evangeliska utan ensidighet, blefvo af Herren välsignade, så att icke få personer genom dem fördes både till väckelse och till frid och glädje i Kristus.
Äfven jag hade hört talas om Henschens och Rudins »konventiklar», såsom alla uppbyggelsesammankomster då benämndes — och min släkting, M. Carlson, en af Guds kärlek brinnande kristen, som bebodde rummen näst intill samlingssalen, hade flere gånger erbjudit mig att vara närvarande vid Rudins föredrag. Men allt, som stötte på »läseri», var den tiden ännu mera illa beryktadt än nu; och jag likasom de flesta mina bekanta blygdes därför att vara med på en konventikel. Slutligen beslöt jag dock att komma dit »för en gång.» Den aftonen — det var 2:dra söndagen i Advent 1852, blef afgörande för hela mitt lif . . . .
*
Källa: Project Runeberg ·