Sida 13
FÖRSTA MÖTET MED ROSENIUS. 13
Jag hade ej ämnat blifva »läsare», utan blott en verklig kristen. Ty jag hade, likasom hvarje rättänkande människa, fasat för »allt det myckna onda», den kärlekslöshet, det fördömande, de hemliga synder, falskhet, lögn, förtal» m. m., som man hade försäkrat mig vara de utmärkande tecknen på pietisterna. Visserligen hade jag måst tillstå, att de »läsare», jag personligen lärt känna, icke hade varit sådana där förskräckliga människor. Men när jag påpekade detta förhållande, hade man alltid försäkrat mig, att »de hyggliga» läsarne utgjorde blott ett fåtal och vore endast undantag från regeln. Då måtte ju dock, tänkte jag, de öfriga som jag icke kände, vara dåligt folk. Så ungefär resonerade jag och de flesta då om läseriet; — (kanske många göra så ännu.) Och äfven jag blef snart kallad »läsare».
Ty från den afton, jag nyss nämnde, kom jag in bland läsarne i Uppsala. Mina närmaste umgängesvänner blefvo: Gustaf Beskow, M. Falkenberg, Teod. Feltström, V. Johnson, N. J. Linnarson, H. J. Lundborg, V. Rudin, Alfr. Steinmetz, C. Tornérhjelm, samt senare Ad. Drake, O. Hj. Humble, J. Matthiesen, W. Norlén, Axel Sparre, H. V. Ulff, m. fl. Flertalet träffades nästan hvarje afton på någon studentkammare till läsning, bön, sång och samtal om de himmelska tingen. Äfven voro vi rätt ofta inbjudna i äldre kristnas hem, såsom hos dåvarande teol. adjunkterna Beckman och Torén, läroverksadjunkten Karl Oskar Roos, fru Carleson m. fl.
Hos de flesta af dessa kristliga vänner fick jag nu
Källa: Project Runeberg ·