Sida 52
52 UK MINNET OCH DAGBOKEN.
mig att välja en annan text, följde jag hennes val. Så hade skett äfven denna afton; och prinsessan hade, djupt rörd, uttalat sin glädje och sitt tack för ordets fridbringande gåfva.
Som bekant, tillbragte prinsessan Eugenie hvarje sommar på sitt älskade Fridhem, i närheten af Visby. Flere af mina bekanta, som under några års lopp begagnat hafsbaden i Visby, hade för mig omtalat, hvilka för både anden och sinnet dyrbara sabbater, de hade tillbragt vid Fridhem, där prinsessan hvarje söndag hade gudstjänst för sitt folk och sina många »barn», skydds-lingarna vid hennes tvänne barnhem. Därvid predikade vanligen någon troende präst, antingen en »inföding» eller någon af de många »ulländingarna» från Sveriges fastland, hvilka som badgäster uppehöllo sig i Visby och hvilka då stundom blefvo inbjudna att stanna på Fridhem några dagar. — Mina bekanta hade ofta undrat, hvarför icke äfven jag, för min svaga hälsas skull, om somrarna lika gärna farit till Visby som till någon annan badort. Detta hade jag dock med afsikt undvikit, för att icke »gifva lastarenom rum».
Men denna afton blef i nämnda hänseende en vändpunkt i mitt lif. När de öfriga gästerna gått, bad prinsessan mig stanna samt frågade mig då, hvarför jag icke något år kommit till Visby, och om jag hade beslutat mig for att aldrig resa dit. Efter mitt jakande svar frågade mig prinsessan ytterligare: »Men om jag
nu ber pastorn att komma till Fridhem såsom min gäst
Källa: Project Runeberg ·