Sida 69
trapporna ned till sin i hvalfvet väntande vagn, stod slottsfogden bugande där och bad att underdånigst få rapportera en ledsam, nyss inträffad händelse. »Hvad då?» frågade kronprinsen. När nu slottsfogden började redogöra för prinsens fel, fick han blott detta svar:
»Jaså, det! Den saken är redan uppgjord. Farväl!»
När prinsessan hade omtalat denna lilla historia, tillacle hon: »Jag tycker, att Gustafs förhållande här har så mycken likhet med vårt förhållande till Gud. Äfven vi frestas, inse förbudet och vilja i hjärtat lyda; men så kommer frestaren: vi falla och känna samvetskval; och — så till sist kommer ’åklagaren’! Olyckliga vi, om vi då ej förut fått vår sak uppgjord med Gud. Men om vi, såsom prinsen, genast skynda till vår Fader, bekänna allt och begära hans förlåtande nåd, så skall ’denna världens furste’ ej få någon makt öfver oss, utan på sina anklagelser blott få af Herren det svaret: »Den saken ar redan uppgjord; gå din väg!»
Ännu många intressefulla »minnen från Fridhem» äro att omtala; men de måste tills vidare uppskjutas.
Källa: Project Runeberg ·