Sida 71
EN BIBELFÖRKLARING PÅ HASSELBACKEN.
rummet ett ungt, väl klädt fruntimmer med ett särdeles tilltalande utseende, som satt i soffan och läste i en tämligen stor bok. Jag tyckte genast, att boken såg ut som en bibel, men hann icke blifva viss, om jag sett rätt. Ty fruntimret, som vid vårt oväntade inträde blef synbart öfverraskad, lade hastigt ifrån sig boken i soffhörnet och kastade snabbt öfver den en lätt sjal, som hon haft på armen. Hon presenterade sig sedan såsom den som »förestod» de rum, i hvilka middagen skulle försiggå; hvarefter hon aflägsnade sig för att underrätta de öfriga, som vid den skulle biträda.
Den öfver boken kastade sjalen hade emellertid helt ofullständigt dolt denna, och boken visade sig verkligen vara en bibel, uppslagen vid Esaias 53:dje kapitel.
En uppasserska på ett Djurgårdsvärdshus, läsande i bibeln, är kanske numera ingen ovanlighet; men den tiden var detta något så »noch nie dagewesenes», att Beskow och jag knappt kunde tro våra ögon.
När »förestånderskan» återkom, frågade vi henne hvad det var för en bok, hon vid vår ankomst hade läst. Hon tvekade och dröjde en stund med svaret. Men när vi då frågade, om det kanske vore en bok som hon blygdes för, höjde hon hufvudet och svarade frimodigt: »Nej, icke skäms jag för min bok; men jag var rädd att herrarne möjligen skulle gyckla öfver att jag här läste den;» (hvarken B. eller jag buro prästdräkt, så att hon ej kunde veta hvilka vi voro;) »men dm boken är för god att skämtas med.» Därvid fram-
Källa: Project Runeberg ·