Sida 72
72 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
tog hon sin bibel, visade oss den ett ögonblick och lade den sedan på ett bord i rummets ena hörn.
När vi nu uttalade vår öfverraskning och glädje att här finna någon, som vördade och läste Guds heliga ord, upplystes hennes ansikte och hon bekände sig vara en troende kristen. Hon hade vid vårflyttningen kommit till Stockholm, i början af maj, för att söka anställning i ett kristligt hem; men det hade varit för sent, så att hon icke kunnat erhålla någon annan plats än den hon nu, på ett halit år, hade nödgats antaga och hvilken visserligen var mycket svår för ett kristet sinne. »Dock kan man», sade hon, »med Guds hjälp förblifva en kristen äfven här, åtminstone till en tid.»
På vår fråga, huruvida hon hade ledigt om söndagarna, så att hon finge höra Guds ord, sade lion sig vara ledig några timmar hvarje söndags förmiddag, då hon plägade gå antingen i lilla Djurgårdskyrkan, de dagar där hölls gudstjänst, eller också i den närbelägna Skeppsholmskyrkan. Men då lion icke ägde någon bekant inne i staden och blott hade några timmars ledighet, hade lion icke ännu kommit att gå till någon annan kyrka, i själfva staden.
Slutligen hemställde lion halft förläget, om lion vågade fråga hvilka vi voro, som kunde intresseras af en för de flesta så likgiltig sak, som om en värdshusflicka får höra Guds ord eller icke.
När vi nu nämnde våra namn, blef hennes glädje obeskriflig. Hon hade i sin hembygd ofta hört oss om-
Källa: Project Runeberg ·