Sida 93
93
under en längre tid än om vår planet befunne sig i hvila. Detta är en likadan skillnad som den, vi anmärkte mellan dygnets längd och jordens rotation (fig. 8, sid. 48). En liknande anmärkning skola vi göra med anledning af månens lopp och manmånadens längd.
Vi talade nyss om solens lågor och jämförde den strålande himmelskroppens yta med en flammande bål. Öfver den oroliga ocean, om hvilken vi talade och som erhållit namn af fotosfer* eller ljussfer — detta är solen, sådan vi se henne med blotta ögat —, öfver den bländande ytan sträcker sig i själfva verket en tunn duk af rosenröd gas, en eldduk af tiotusen till femtontusen kilometers genomskärning. Denna atmosfer af brinnande rosenröd gas har erhållit namn af kromosfer ** eller färgsfer.
Kromosferen utgöres af gas, som upphettats till en värmegrad, om hvilken man icke kan bilda sig en föreställning. I densamma brinner ständigt väte jämte gas af järn, magnesium, natrium och en mängd andra metaller. Förbränningsverksamheten i kromosferen är så fruktansvärdt häftig, att elementen därstädes icke kunna bestå i sammansatt tillstånd, utan att deras föreningar sönderdelas. Väte och syre kunna exempelvis därstädes icke såsom i vår värld förbinda sig för att bilda vatten, icke ens i form af ånga, alldenstund deras molekyler stöta bort hvarandra, och på samma sätt förhåller det sig med alla andra ele-
* Phos, gen. photos, grekiska namnet på ljus. ** Chroma, grekiska namnet på färg.
Källa: Project Runeberg ·