Sida 110
på jorden finnas toppar sådana som Gaorisankar, Himalaya-kedjans och hela jordens högsta spets, hvars höjd af 8 840 meter är lika med 1/1440 af vårt jordklots diameter, så finner man på månen toppar af 7 700 meters höjd, såsom Doerfel och Leibnitz, hvilkas höjd är lika med 1/470 af månens diameter.
Hvilket skådespel upprullar sig icke för våra förvånade blickar, då vi i tanken förflytta oss till månens yta! Månen är den värld, som är oss närmast, på samma gång den är mest olik vår egen af alla världar, som planetsystemet visar. Låtom oss göra ett försök att föreställa oss de scener och landskap, hvilka skulle omgifva oss, om vi bodde på månen. Människoögat har redan sett dem, och människoanden har redan besökt dessa landskap, ty då vi under de tysta nätterna, förgätande jordens oro, rikta våra teleskop mot denna ensliga himmelskropp, genomlöper vår tanke lätt det obetydliga afstånd, som skiljer oss från densamma och tycker sig, utan allt för stort anlitande af fantasien, för ett ögonblick vistas bland de utsikter, som på månen upprulla sig i teleskopets synfält.
Ingen trakt af jorden förmår gifva oss en föreställning om det tillstånd, hvari månens yta befinner sig. Aldrig har någon mark blifvit till den grad upp- och nedvänd, aldrig har ett himmelsklot till den grad sönderslitits ända i sitt innersta. Bergen visa anhopningar af ofantliga klippblock, som fallit öfver hvarandra. Rundt omkring förfärande kratrar, som ligga den ena ini den andra, ser man endast nakna
Källa: Project Runeberg ·
