Sida 222
stjärnornas ömsesidiga massor, öfvergå till långsträckta ellipser, liknande kometernas banor. Har hufvudstjärnan en tillräckligt stor massa, förblir den orörlig i banans ena tyngdpunkt, såsom fallet är med vår sol i förhållande till planeterna. Har hufvudstjärnan däremot en mindre massa, rubbas den ur sitt läge, men beskrifver då endast en mycket liten ellips kring parets gemensamma tyngdpunkt, hvarigenom också de båda banornas form föga afviker från cirkelns. Så är fallet med Procyon, såsom fig. 70 visar.
Fig. 69. Dubbelstjärnan yrs i Jungfrun bana.
Ju mera däremot stjärnorna närma sig intill hvarandra med hänsyn till sina massor, desto mera förändras också deras banor, och om massorna förhålla sig som 3:1, erhålla banorna det utseende, som fig. 71 visar. Linjen B b är de båda ellipsernas förbundna storaxlar, G den gemensamma tyngdpunkten, kring
Källa: Project Runeberg ·