Read Runeberg

Vår himmel

Originalsida 183
Originalsida 183
Originalsida 182
Originalsida 183
182–183

Sida 183

stenpartiklar finnas, eller ock af en stenartad massa, i hvilken järnet ligger i korn. Stundom finner man hvarken järn eller sten, utan endast ett kolhaltigt ämne.

Då man bevittnar en meteors fall, misstager man sig nästan alltid vid uppskattningen af afståndet, så vida meteoren icke är helt nära och man ser den fläck, där den faller ned. Vid ett tillfälle erhöll jag från norra Italien underrättelse om, att en meteor fallit ned i trakten af Milano. Från Schweiz erhöll jag underrättelse, att den fallit ned i Genèvesjön. Från Chaumont meddelade man mig, att den måste ha fallit ned norr om staden. I Boulogne-sur-mer hade man sett den falla i Kanalen. I själfva verket hade den fallit ned i England.

Det är för ett bestämdt ställe ett tämligen sällsynt tillfälle att få skåda fallet af en aerolit, vare sig midt på dagen eller nattetid. Vi mena härmed de tillfällen, då man fullständigt kunnat iakttaga aerolitens fall och sedermera samlat de från himmelen fallna stenarna. Den 10 augusti 1885 föll en aerolit i Frankrike i Grazac i departementet Tarn och antände en stack af icke mindre än 1 500 kärfvar säd. Stundom ha äfven människor dödats.

I Europas museer finnes en mängd meteorstenar eller aeroliter samlade. En mycket stor dylik meteorsten har anträffats i Mexico och väger 780 kilo.

Meteorer och aeroliter ha icke samma ursprung som stjärnfall, åtminstone visa deras fall intet sammanträffande med stjärnfallen. Sannolikt härröra de

Källa: Project Runeberg ·