Sida 187
alfa (a), beta (fi) utmärka de båda yttersta stjärnorna, gamma (y) och delta (tf) de båda följande, epsilon (é), zeta (f), äta (ré) de tre i vagnsstången. Man har äfven gifvit dem arabiska namn, som dock icke användas, med undantag af Mizar.
Denna glänsande nordliga stjärnbild, som med undantag af å bildas af stjärnor af andra storleken, har sedan gamla tider haft förmågan att fängsla åskådarnas uppmärksamhet och representera nordens stjärnor.
Då vi nu känna Stora björnen, måste vi kunna draga den största möjliga nytta af denna vår kunskap för vår färd genom himmelen och våra stjärn-forskningar.
Om man genom en rät linje förenar de båda stjärnorna a och fi, hvilka utgöra fyrkantens yttersta del, och förlänger denna räta linje utöfver a till ett afstånd, som är ungefär fem gånger så stort som afståndet mellan a och fi eller, om man hellre vill, med ett stycke, som är lika stort som afståndet från a till svansens yttersta spets eller stjärnan rh träffar man en stjärna, som är något mindre lysande än de föregående och bildar yttersta ändan af en bild, som liknar Stora björnen, men är mindre och ligger i motsatt riktning. Denna stjärnbild är »Lilla björnen» eller »Lilla vagnen» och sammansättes likaledes af sju stjärnor. Den stjärna, till hvilken vår linje förde oss och som bildar spetsen af Lilla björnens svans, är Polstjärnan (fig. 55).
Polstjärnan, Polaris, åtnjuter en viss ryktbarhet,
Källa: Project Runeberg ·
