Sida 195
bildar med Polstjärnan och Arcturus en liksidig triangel, som man lätt upptäcker. Linjen från Arcturus till Vega skär Herkules' stjärnbild. Mellan Stora och Lilla björnen varseblir man en lång följd af små stjärnor, som äro ringformigt ordnade och sträcka sig till Vega; dessa stjärnor bilda Drakens stjärnbild.
De stjärnor, som befinna sig i närheten af polstjärnan och som för den skull kallas cirkumpolära stjärnor, äro fördelade i de stjärnbilder eller konstellationer, som nyss uppräknats. Man kan under klara kvällar öfva sig i att upptäcka dem, hvarvid man lättast till sin hjälp använder en stjärnkarta.
Alla dessa stjärnbilder vända sig kring nord- eller polstjärnan eller fastmer kring världsaxeln, hvars lutning mot en gifven orts horisont är oföränderlig.
Af denna oföränderlighet framgår, att det alltid är samma stjärnor, som gå upp öfver en och samma orts horisont vid hvilken tid som helst af året. Men bland dem, som gå upp och gå ned, äro några öfver horisonten under natten och äro då synliga, medan de andra gå upp och gå ned under dagen, hvarför dagens glans icke tillåter oss att se dem.
De cirkumpolära stjärnorna gå däremot aldrig ned, utan förbli synliga under årets alla nätter.
Andra stjärnor, hvilka beskrifva sin dagliga kretsgång under ortens horisont, synas aldrig på den ifrågavarande orten; för att se dem måste man bo alldeles under ekvatorn.
Man ser häraf, att himmelssferen kan delas i tre zoner: 1) de cirkumpolära eller ständigt synliga
Källa: Project Runeberg ·
