Vår himmel

dödens och orörlighetens säte, och dessa aflägsna solar, hvilka tändas i oändligheten, visa sig för oss såsom lika många eldhärdar, sväfvande i rymden och med sig bortförande de familjer af planeter, som de underhålla och befrukta, af olika storlek och makt, somliga isolerade i rymden, andra åter förbundna två och två, andra åter i grupper, de senare med oföränderlig glans, de förra med växlande ljus och färg, utslungande genom den oändliga rymden en mängd ljusstrålar med blixtens hastighet, medan de likväl äga bestånd och varaktighet i århundraden och åter århundraden.

***

Teleskopets jätteöga har ytterligare upptäckt Stjärn-anhopningar, hvilka, sedda med tillhjälp af svagare optisk förstoring, likna enkla mjölkhvita fläckar på himmelens bakgrund, men som i de kraftiga instrumenten upplösa sig i en mängd glänsande punkter, af hvilka hvar och en är en sol. Detta är hopar af stjärnor, af aflägsna världsallt, sammansatta af tusentals solar och system. Hvilken är deras omätliga utsträckning? Hvilka oerhörda afstånd skilja dem från oss? Hvarken teleskopet eller beräkningen förmår hesvara dessa frågor.

Vi meddela här några af de sällsammaste, såsom stjärnhopen i Vågen (fig. 72), stjärnhopen i Herkules (fig. 73) och stjärnhopen kring dubbelstjärnan i Tu-