Sida 229
hvita sken härrör af de stjärnor, som dels synas helt och hållet, dels endast skymta fram bakom hvarandra. Alldenstund detta bälte insveper hela jorden och nästan beskrifver en stor cirkel på himmelssferen, befinner sig vår sol i dess medelpunkt och är själf en af Vintergatans stjärnor. De stjärnhopar, som vi upptäcka i de aflägsnaste rymderna, äro, så att säga, yttre vintergator.
***
I teleskopet iakttager man äfven töcken eller nebulosor, hvilka icke upplösa sig i stjärnor, huru stark den optiska kraft än är, som vi hittills användt för att studera dem. Med tillhjälp af Spektralanalysen har man funnit, att de för öfrigt visa sig bestå af gaser.
Man har upptäckt en hel hop dylika nebulosor af de mest växlande och ofta besynnerliga former. I våra afbildningar meddela vi prof på några af de sällsammaste, såsom Crabtöcknet i Oxen (fig. 75), det spiralformiga töcknet i Jakthundarna (fig. 76), töcknet i Stora lejonet (fig. 77), töcknet i Räfven (fig. 78). Utan tvifvel är det i dessa töcken, dessa nebulosor, som skapelsen af världsallten tager sin början.
Här stanna också den mänskliga forskningens sista upptäckter. Dessa stjärnhopar, dessa töcken, dessa aflägsna världsallt, som skilja sig från vårt universum, äro belägna på sådana afstånd från oss, att ljuset från dem icke kan komma till oss på mindre än flera millioner år. Det är sannolikt, för att icke
Källa: Project Runeberg ·
