Sida 8
IO
ÖFVER VERLDSHAFVEN.
fin, smärt, men kraftig ändå, välseglande som kanske intet fartyg i vår flotta och försedd med den friskaste tandrad att bita från sig om så skulle påfordras. Och kommendörkapten Virgin var rätte mannen att föra vår flagga på den långa färden. Trefligt skulle kamratskapet blifva i gunrummet, härför borgade namnen på de kommenderande officerarne och civila vetenskaps- och tjenstemännen, många nu döda och bland dem vår flottas på senare tider främste man, amiral Sundin.
Eugenie rustades efter bästa förmåga, hvilket icke vill säga litet, kopprades och målades och fejades så som endast sjömän — jag står för mitt ord — kunna göra detta. Manskapet var ungt och jag tror utan undantag frivilligt, ty lusten att komma med flög som en elektrisk gnista genom kasernerna. Jag tänker icke uppräkna namnen på. alla våra vetenskapsmän och befälet, ty härom kan du få besked i de afhandlingar om expeditionen, hvilka för några och trettio år sedan utkommo i bokhandeln.
Vi skulle få godt sällskap under första delen af resan,, ity att korvetten Lagerbjelke var beordrad följa oss till Buenos Ayres.
Just vid tiden för fregattens afsegling förekommo i den då inom Karlskronakretsar mycket lästa tidningen »Najaden» några verser, betecknande för stämningen inom samhället med anledning af expeditionen. Om det roar dig skall jag läsa upp dem, ty händelsen gör, att jag än i denna stund har kvar urklippet ur tidningen.
»Farväl till fregatten Eugenie!
En härdad Vikingstam förr växte upp i Norden, Med hafvet till sitt hem. Långt bort från vänlig härd, För mod och tapperhet och ära ryktbar vorden, Han klöf den salta våg, han svängde glad sitt svärd. Ej fegt han klagade, när faran var förhanden; Han valde hellre då i hafvets djup sin graf, Och vågen sjöng i qvälln hans drapa invid stranden Och Saga gaf sitt pris, sin krans ock Minnet gaf.
Källa: Project Runeberg ·