Sida 5
I.
Karlskrona—Farsund.
»Välkommen, unge vän!» sade den gamle sjömannen och reste sig från sitt bekväma soffhörn, så att hvarenda fog knarrade i möbeln, »här ser du jag har stält i ordning» (han pekade på en bricka med hvarjehanda goda saker), »du dricker naturligtvis punsch, som hvarje ungdom nu för tiden, men du får förlåta mej, att den gamla groggsmaken sitter kvar i den här gommen — sitt ner — nej i den stolen — den ä' köpt på Madeira för sex francs adertonhundrafyrtiosju — ja jemt fyrti år sedan — se så, sätt dig nu!»
Han såg så innerligt vänlig ut, när hans små mörkblå ögon logo fram ur detta friska skägg- och håromkransade ansigte, att jag med en känsla af verkligt välbehag efterkom hans uppmaning att sätta eller rättare lägga mig baklänges i den inbjudande stolen, hvilken stod framskjuten helt nära brasan.
»Och nu ska' vi ha våra pipor — du känner min smak och jag vet, att du delar den, cigarr på middagen och en pipa eller två vid brasan. Har du sett Hannibal?»
»Hvem — Hannibal?»
Källa: Project Runeberg ·