Sida 19
Missionen vid Hvita Bergen
Herren har rikligen välsignat våra systrars arbete och frukten deraf skall blifva fullt uppenbar på den dagen, då en bägare vatten icke skall blifva olönt.
Till bibelqvinnohemmets tvenne ofvannämnda uppgifter kom en tredje, då Svenska Missionsförbundet år 1882 anförtrodde åt oss sina missionärers trolofvade för att under en kurs vid Hvita Bergen inhemta dels nödig förberedelse i främmande språk, dels öfning i praktisk missionsverksamhet. Efter att i innerlig bön hafva framlagt saken för Herren, togs denna kallelse från honom och har denna gren af arbetet icke allenast hvarje år fortgått utan äfven betydligt utgrenats derigenom att Sv. Missionsförbundet under sednare åren äfven utsändt ogifta, qvinliga missionärer. Hösten 1891 hafva äfven tvenne qvinliga missionselever blifvit oss anförtrodda af komitéen för Sv. missionen i Kina.
Under årens lopp hafva vi äfven mottagit kristna trossystrar från andra länder: Finland, Ryssland, Estland, England, Norge och Danmark. Vårt lilla hem vid Stockholms utkant har sålunda, genom Herrens nåd och under hans trofasta vård, blifvit en liten hjertpunkt, hvarifrån bref utgå och dit bref ankomma från Kongo, Kaukasien, Persien, Kina, Alaska m. fl. missionsfält, hvarigenom missionsintresset underhålles och förökas. Den tilltagande lusten att gå ut på det yttre missionsfältet är ju ett glädjande tecken — dock torde det vara godt och helsosamt för våra unga systrar att, förrän de göra ansökan för yttre missionen, inhemta någon grundlig kunskap i vårt eget språk så väl som öfning i praktisk missionsverksamhet för själars frälsning inom vårt eget land.
*
Efter denna korta öfverblick vilja vi nu vidare följa utvecklingen af arbetet bland nödens och lastens barn vid Hvita Bergen.
Behofvet af ett “skyddshem“ kändes snart, då, vid bibelqvinnornas husbesök, fallna medsystrar ofta påträffades, bundna i otuktens och dryckenskapens hårda fjettrar, hvilka behöfde en kraftig hand för att hjelpas upp ur sin försoffning.
Källa: Project Runeberg ·