Sida 21
Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn
Sakens nödvändighet måste hafva öfverhanden. Jag led betydligt den tiden. Mitt hufvud värkte och jag var natt och dag sysselsatt med dessa tankar. Emellertid går dag efter dag äfven under nödstider. Till sist fick jag lemna allt i hans händer, som köpt äfven dessa mina fallna medsystrar med sitt blod6.
Ännu tvenne mottogos samma vinter. Vi insågo att det var en ren nödvändighet att få på något sätt ordnadt för dem till följande vinter. Vår välvillige värd var genast villig att hyresfritt upplåta en liten byggning på samma gård, med 3 mycket små rum och kök. Som der icke fanns utrymme för eget hushåll beslöts att skyddslingarne, jemte tvenne vårdarinnor, skulle bo der, men äta tillsammans med bibelqvinnohemmets invånare. Svårigheterna voro ganska stora, men — det gick igenom.
D. 24 okt. 1877. “Vi ha na arbete, nästan öfver hufvudet, i de båda hemmen, som utgöra ett och samma hushåll. Det nya är alldeles fyldt redan, ehuru knappt i ordning, men alldeles otillräckligt, hvarföre vi bedja om ett särskildt hem för våra skyddslingar i vår Faders tid och efter hans mått. Det är stor nåd att få taga emot dessa elända. Vi ha t. ex. en som varit på alla möjliga fängelser och inrättningar. På fängelset var hon så våldsam, att hon måste sitta i “burn“, slet sönder böckerna i sin cell, m. m. På ett hem, från hvilket hon rymt 4 gånger, blef hon kallad “kräftskadan“. Hon är gammal och alldeles “ett vrak“. Tänk om hon skulle kunna “bergas!“
D. 8 dec. 1877. “Då berserkagången kommer öfver vårt “vrak“ är hon förskräcklig; i morse t. ex. slog hon en af sina kamrater och hårdrog henne kring golfvet. Då jag skyndade dit upp stod den långa figuren i nattdrägt upprätt på en hög stol, vild och hotande med eldgaffeln i hand; hon såg förfärligt hemsk ut, men Herren förtog all räddhåga, och efter en liten stund lydde hon mig som ett litet barn. Jag hade tänkt att visa af henne, men när det kom dertill, kostade det så mycket på både henne och oss, att hon fick uppskof i väntan på förbättring.“
Nyårsafton 1877. “Vår julafton var kär. Vår värd hade gifvit oss tvenne granar, en stor, som stod på
Källa: Project Runeberg ·