Sida 23
Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn
samtidigt. Då denna sistnämda återkom för att hemta sina saker, blef hon en väldig predikan genom sitt förstörda utseende. Endast två dagar — och hela hennes person var förvandlad. Hon såg helt treflig ut, då hon gick — frisk och snygg — och hur återkom hon? Sönderrifven, uppsvälld, med vild blick, alldeles vanställd. Hon var nu alldeles hård och fräck och sade att hon väl visste att hon gick förlorad. O, så hemskt! Ingen kan tänka huru nära djefvulen förnimmes vid sådana tillfällen. Samma dag dessa rymde begärdes plats af fyra med lika jämmerliga lefnadsförhållanden! O, Herre hjelp!“
En dag i början af 1878 kom en qvinna till oss i den ömkligaste belägenhet. En slaf i otuktens och dryckenskapens hemska bojor bar hon fullkomlig prägel af deras tyranni: under berusadt tillstånd kommen i slagsmål, hade hon blifvit slagen med en kälke, besatt med spikar; häraf var ansigtet svartblått och huden här och der afrifven. Förut hade hon, liggande under bar himmel, fått sina tår affrusna, så att de måste amputeras. Hon önskade inträde på hemmet, men var i det tillstånd att hon först måste komma på sjukhuset, der vi flera gånger besökte henne. Hon yttrade då mycken glädje att sedan få komma till oss, men väl utkommen lockades hon af sina förra bekantskaper, och vi förlorade hennes spår. Ett par af bibelqvinnorna sökte efter henne en hel vecka och förde henne slutligen hem i triumf och stor glädje, hvilket mycket rörde henne. I hemmet uppförde hon sig mycket väl, var flitig, stilla och lyssnade gerna till Guds ord. På sommaren fick hon söka arbete, men bo qvar på hemmet. Då fick satan ännu en gång makt med henne, men åter blef hon besegrad genom kärlekens makt; från denna tid gjorde hon oss aldrig annat än glädje. Hennes sinnesändring var uppriktig: hennes väsende ljufligt: hennes arbetslust stor. Hon fick en längre tid sömnad hos en af våra vänner och reste sedan hem till sina anhöriga i södra Sverige, från hvilka vi haft kära bref. En tid derefter fingo vi genom pastorn derstädes underrättelse om att en aktningsvärd, troende enkling, begärt hennes hand, och vi fingo sedan höra att bröllopet var firadt. Ännu en sednare tid kom underrättelse att
Källa: Project Runeberg ·