Tillbaka Read Runeberg

Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891

Originalsida 35
Originalsida 35
Originalsida 34
Originalsida 35
34–35

Sida 35

Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn

och, då hon en dag af frun skickades efter vatten, tog hon ölbuteljer i flaskan, hvilka hon gömde, och gick sedan efter vatten; det lyckades en gång utan att bli upptäckt, och hon gjorde om samma sak. En gång gick hon från fattighuset, för att helsa på sin styffar och blef der, tills polisen fick reda på henne; hon blef då åter skickad till fattighuset samt derifrån till Södra arbetsinrättningen. Efter en månads vistelse der, begärde hon permission för att helsa på ofvannämnda familj; här var det nu upptäckt, att hon stulit ölbuteljerna, för hvilket hon dock fick förlåtelse, och oss veterligt har hon sedermera icke stulit. Hon gick icke tillbaka till inrättningen, utan kom till en gammal qvinna, hos hvilken hon for mycket illa.

Sådan är den hemska taflan af Klaras barndom. Vi kunna ej gerna utan rörelse betrakta dessa mörka skuggor, hvilka bilda en sådan kontrast mot de ljufliga barndomsminnen, som helt visst framträda hos mången läsare af Klaras barndomshistoria. Måtte ock denna jemförelse framkalla en djupare känsla af tacksamhet än någonsin förr! Må vi, innan vi fortsätta olyckskedjan under ungdomsåren, stanna något litet och fråga: hurudana skulle vi blifvit under inflytelsen af en sådan uppfostran?

Innan vi döma hårdt öfver hennes ungdoms lättsinniga lif eller våldsamheten af hennes lynne, må vi lägga handen på hjertat sägande: “den som utan synd är, han kaste första stenen!“ Våra ögon kunna icke gerna fördraga sådana hemska skildringar, det är sant; dock, huru skola vi få sinne att hjelpa dessa nödstälda, om vi ingenting veta om deras nöd? Och böra icke våra ögon fördraga att läsa hvad dessa våra medmenniskor måste fördraga att uthärda?

Vid denna tid se vi hos Klara en sträfvan efter upprättelse, som torde hafva lyckats, om en hjelpsam hand blifvit henne räckt. Hon sökte sig plats som tjenarinna; erhöll slutligen en sådan och lyckades behålla den från okt. 1861 till följande mars månad. Detta bevisar att hennes anlag ej voro dåliga; dock det våldsamma lynnet tog öfverhand. Åter utan tjenst gör hon nu bekantskap med en dålig flicka, som lockar henne

Källa: Project Runeberg ·